Kategori: Remissvar

 

Organisationens remissvar till myndigheter och beslutsfattare. Här samlar vi våra formella synpunkter på lagförslag, utredningar och regleringar som berör brottsutsatta och rättspolitik.

Remissvar: Barnets bästa när vård enligt LVU upphör

Aktuellt / Remissvar

Yttrande avseende Ds 2021:7 Barnets bästa när vård enligt LVU upphör

S2021/02397
Socialdepartementet

Inledning samt generella synpunkter på utredningen
Brottsofferjouren Sverige (BOJ) välkomnar denna promemoria då den berör många viktiga frågor kring barns rätt till skydd och en trygg uppväxt. Även om BOJ inte finns med på remisslistan berörs så många viktiga frågor som vi drivit i flera år att vi anser det vara angeläget att bidra med vårt yttrande.

Här vill också BOJ framhålla skillnaden mellan barnperspektiv och barnets perspektiv. Barnperspektivet innebär en vuxen persons tolkning av barnets bästa till skillnad från barnets perspektiv där det är barnets röst som är i fokus. BOJ vill framhålla att det är barnets röst som ska sättas i fokus. Detta bör göras genom en prövning. Barnombudsmannen har tagit fram ett stödmaterial för beslutsfattare och tjänstepersoner för att kunna göra en prövning av barnets bästa. FN:s Barnrättskommitté har gett exempel på vid vilka tillfällen en prövning bör göras.

9.2.1 Ett självständigt rekvisit om barnets bästa bör inte införas vid bedömning av om vård enligt LVU ska upphöra.
BOJ är här av precis motsatt uppfattning i förhållande till förslaget. Ett självständigt rekvisit om barnets bästa bör införas vid bedömning om när vård enligt LVU ska upphöra, vilket ligger i linje med Barnkonventionens artiklar 3 och 12.

9.3.1 Förändringarna ska vara varaktiga och genomgripande för att vård enligt 2 § LVU ska kunna upphöra
BOJ stöder förslaget, dock med tillägget att en prövning av barnets bästa görs för att tillgodose barnets behov och vilja på bästa sätt.

9.4.1 En skyldighet för socialnämnden att överväga flyttningsförbud vid övervägande eller prövning av upphörande av vård bör införas
BOJ instämmer i förslaget att socialnämnden bör överväga om det finns skäl att överväga flyttningsförbud vid övervägande eller prövning av upphörande av vård enligt LVU. Dock anser BOJ att åldersgränsen på 15 år bör ersättas av en mognadsbedömning istället för en statisk åldersgräns då socialnämnden överväger om vård fortfarande behövs eller vårdnadshavare alternativt barnet själv begär att vården ska upphöra. Barn som är betydligt yngre än 15 år kan många gånger klart och tydligt redogöra för vad de vill, liksom det även finns barn som är 15 år eller äldre med nedsatt kognitiv förmåga som kan ha stora svårigheter att uttrycka sin vilja.

9.4.2 Kunskapsstöd i fråga om tillämpning av flyttningsförbud
BOJ tillstyrker förslaget att Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram ett sådant kunskapsstöd.

10.1. Särskilt övervägande när barnet varit placerad i två år
BOJ ser positivt på förslaget att socialnämnden särskilt ska överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 11 § föräldrabalken när barnet varit placerad i samma familj under två år, och tillstyrker därför förslaget.

11.1 En skyldighet för socialnämnden att följa upp den unges situation efter avslutad LVU-vård bör införas
BOJ ser det som ytterst angeläget att förslagen genomförs, dock med reservation för att åldersgränsen på 15 år bör ersättas av en mognadsbedömning enligt det svar som angivits under 9.4.1.

12.5.1 Drogtest inför umgänge
Barnets bästa måste alltid prioriteras, därför tillstyrker BOJ förslaget om att ge socialnämnden befogenhet att besluta att vårdnadshavare eller förälder till barn som vårdas enligt LVU ska lämna drogtest inför umgänge.

12.5.2 Drogtest inför upphörande av LVU
BOJ tillstyrker även förslaget om att ge socialnämnden befogenhet att besluta att vårdnadshavare ska lämna drogtest inför prövning om vård enligt LVU ska upphöra.

12.5.3 Drogtest efter upphörande av LVU
BOJ bestrider förslaget om att socialnämnden inte bör ges befogenhet att besluta att vårdnadshavare ska lämna drogtest efter tvångsvårdens upphörande. Barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö går före vårdnadshavarnas rätt till integritet om det förelegat missbruksproblematik tidigare. Kan vi se ett tydligare exempel än hur fel det gick i Lilla Hjärtat-fallet?

12.6 Socialnämnden bör ges befogenhet att besluta att vårdnadshavare och föräldrar ska lämna prov för kontroll av drogpåverkan
BOJ tillstyrker förslaget.

12.7 Överklagande av beslut att lämna prov
BOJ anser det av yttersta vikt att rättssäkerheten bibehålls och ser därför positivt på förslaget att socialnämndens beslut att en vårdnadshavare eller förälder ska lämna prov för kontroll av alkoholhaltiga drycker, narkotika m.m. ska kunna överklagas.

Föredragande i detta remissvar har vice förbundsordförande Monica Ekström samt verksamhetsutvecklare våld i nära relation Heléne Carlsson varit.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande

Fredrik Mellqvist, generalsekreterare

Läs mer på regeringen.se.

Yttrande avseende Ds 2021:7 Barnets bästa när vård enligt LVU upphör

Yttrande avseende Ds 2021_7 Barnets bästa när vård enligt LVU upphörPDF135.96KB
Ladda ner

Remissvar: Effektivare förfarande och utökad kontroll vid verkställighet av fängelsestraff med fotboja

Aktuellt / Remissvar

Diarienummer Ju2020/04109
Justitiedepartementet

Brottsofferjouren Sverige (BOJ) anför följande.

I promemorian anges att de huvudsakliga grunderna för Kriminalvårdens framställning är ekonomiska. Beläggningsgraden i fängelserna är hög vad gäller intagna med längre fängelsestraff. Antalet intagna måste med ledning därav minska.

BOJ har förståelse för den uppkomna situationen men vill ändå framhålla följande från en mer allmän utgångspunkt.

När domstol bestämmer fängelse som påföljd tror vi att det skulle uppfattas som mest korrekt att påföljden reellt – åtminstone i grunden – också ledde till en verkställighet i fängelse. Allmänheten och därmed förekommande brottsoffer uppfattar naturligen ett fängelsestraff som döms ut av domstol som just ett straff som väsentligen avtjänas i ett fängelse. Ju mer möjligheten vidgas vad gäller längden av fängelsestraff till att avtjänande möjliggörs utanför ett fängelse och påföljden trots benämningen fängelse verkställs genom att den dömde får bära en fotboja (som i hög grad begränsar friheten men som inte gör det på samma sätt som en verkställighet i fängelse) desto större kan skillnaden upplevas från vad som i allmänhet uppfattas som en fängelsepåföljd.

Ett sätt att komma ifrån problemet vore att möjliggöra för domstolarna själva att vid sidan av fängelse kunna utdöma en alternativ påföljd till fängelse som t ex kunde benämnas frihetsinskränkning genom fotboja. Då bestämde domstolen med ledning av förarbeten, lagtext och praxis i vanlig ordning vilken påföljden lämpligen skulle vara. Beroende på utformningen av lagtexten skulle en sådan reform också rimligen leda till en begränsning av antalet domar på fängelse. För de brottsutsatta vore en sådan reform lättare att förstå och respekten för vad en ”riktig” fängelsepåföljd står för skulle sannolikt öka.

Med detta sagt har BOJ för det fall våra mer övergripande synpunkter ovan inte vinner gehör ingen erinran mot vad som framförs i promemorian för att komma till rätta med överbeläggningsproblemen. Nybyggnation av fängelser torde mer långsiktigt vara ett alternativ att överväga.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande

Fredrik Mellqvist, generalsekreterare

Yttrande avseende Promemoria: Effektivare förfarande och utökad kontroll vid verkställighet av fängelsestraff med fotboja

Yttrande avseende Effektivare förfarande och utökad kontroll vid verkställighet av fängelsestraff med fotbojaPDF123.90KB
Ladda ner