Förundersökning

När polis eller åklagare har beslutat att inleda förundersökning är det oftast åklagaren som ger direktiv till polisen om vad som ska göras. Polisen får då i uppgift att utreda om ett brott har skett och i så fall vilket brott som har skett.

Under förundersökningen förhör polisen den misstänkte och målsäganden. Om vittnen finns förhörs de också. Har målsäganden blivit skadad i samband med brottet är det bra om det dokumenteras. Polis och åklagare kan begära ett rättsintyg vilket innebär att en läkare undersöker målsäganden och sedan ger ett skriftligt medicinskt utlåtande om skadorna. Läkaren uttalar sig om skadornas omfattning och om hur de kan ha uppkommit och hur allvarliga de är. Om det finns risk för men, uttalar sig läkaren om detta också i rättsintyget.

När förundersökningen är avslutad sammanställs alla uppgifter i ett förundersökningsprotokoll som ges till åklagaren. Åklagaren beslutar utifrån detta protokoll om åtal ska väckas. Polis eller åklagare ska i så fall också fråga om målsägande har något skadeståndsanspråk.
Åklagaren ska arbeta utifrån objektivitetsprincipen. Det innebär att åklagaren ska ta hänsyn till omständigheter som talar både för och emot den misstänktes skuld.

Åklagaren beslutar alltså om åtal ska väckas eller läggas ned. Åtal läggs kanske ned på grund av brist på bevis eller med tanke på gärningsmannens låga ålder eller någon annan omständighet. Om åtal väcks innebär det att det blir en rättegång i tingsrätten.
Pågående förundersökning är sekretessbelagd för alla parter, även målsägande. Först när undersökningen är avslutad har målsägande rätt till en kopia.

Beslut om att inte väcka åtal kan omprövas, till exempel om nya omständigheter kommer fram, nya bevis eller nya vittnen träder fram. Man har även rätt att begära överprövning av beslut om att lägga ned en förundersökning eller att inte väcka åtal.

Målsägande har rätt till ersättning för utgifter i samband med förundersökningen. Det kan vara fråga om utgifter som till exempel resor eller förlorad arbetsinkomst. Polisen har skyldighet att informera om möjlighet att få sådan ersättning. Målsägande måste själv begära ersättning inom två veckor från förhörstillfället.

Den som har språksvårigheter eller allvarlig hörsel- eller talskada har rätt till gratis biträde av tolk.