Kategori: Remissvar

Brottsofferjouren Sverige tillstyrker de överväganden och förslag som läggs fram om att tillåta en utökad användning av tidigt lämnade – och väl dokumenterade – berättelser som bevis. Brottsofferjouren Sverige anser att en sådan anpassning av de grundläggande processprinciperna om muntlighet och omedelbarhet fortfarande uppfyller gällande krav på rättssäkerhet för enskilda mot staten. När det gäller omedelbarhetsprincipen torde numera kunna konstateras att den ”omedelbara” bevisupptagning inför domstol som länge framhållits som den bästa och säkraste verkligen kan ifrågasättas. Tvärtom gäller det att tidigt säkra utsagor, som med modern teknik blir perfekt dokumenterade och ger bevispersonerna en lugn och trygg miljö jämfört med vad som kan vara fallet i uppmärksammade mål i processdomstolen kanske relativt lång tid efter själva iakttagelserna. Att en komplettering av tidigt under förundersökningen lämnade förhörsuppgifter kan erfordras, förändrar inte bilden. Den ursprungliga och väl dokumenterade berättelsen finns kvar och kompletteras därefter med tilläggsfrågor på lämpligt sätt. Att bevispersoner hörs i en för dem så trygg miljö som möjligt är viktigt. Likaså att bevispersoner inte ”slits ut” genom att höras på nytt i processdomstolen, när det inte framstår som absolut nödvändigt med ett förhör i domstol. Och i sådana fall kan lämpligen videolänkförhör från en annan domstol än processdomstolen vara det bästa alternativet just för att skapa tryggheten för bevispersonen i ett turbulent mål, där den mediala bevakningen i processdomstolen kan vara extra påfrestande för bevispersonen.

Brottsofferjouren Sverige tror också att det presenterade förslaget kan leda till en effektivisering av brottsbekämpandet med resultatet att fler brott klaras upp och därigenom ytterst sett även leder till en ökad rättstrygghet för den enskilde som antingen har utsatts för brott eller som kanske allra helst- genom den bättre brottsbekämpningen – kan undgå att utsättas för brott.

I arbetet med detta remissvar har även advokat Viveka Bonde i Brottsofferjouren Sveriges förbundsstyrelse deltagit.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande

Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare

Brottsofferjouren Sverige är överlag positiva till utredningens förslag men vill gärna lämna följande kommentarer. Som utredningen konstaterar finns idag brister och luckor i det nuvarande påföljdssystemet som förslaget ämnar rätta till. Framförallt lyfts fram att de nya påföljderna innebär att barn inte ska behöva dömas till vuxenpåföljder och höga bötesstraff, något som Brottsofferjouren Sverige välkomnar.

Utredaren skriver att ”Syftet är att det för en person under 18 år i princip alltid ska finnas en tillämplig ungdomspåföljd som är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens allvar och den unges tidigare brottslighet.” Brottsofferjouren Sverige anser att det tydligare bör framgå att man syftar på personer mellan 15 till 18 år.

Utredaren föreslår att verkställighetsinnehållet ska utarbetas i samråd och samförstånd med den unge vilket går i linje med artikel 12 från Barnkonventionen (som säger att ”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.”). Dock konstaterar utredaren vidare att den unge inte måste samtycka till åtgärderna och till detta ställer sig Brottsofferjouren Sverige tveksam. Frågan att ställa sig är vilken effekt påtvingade behandlande inslag får, i relation till ömsesidigt överenskomna?

Barnombudsmannen har redan 2005 (Diarieummer:9.1:0092/05) konstaterat att bötesstraff för barn och unga som inte har en egen inkomst bör slopas och ersättas av andra straffpåföljder. Skadestånd är den vanligaste orsaken till att barn finns i Kronofogdens register, en majoritet av skulderna är brottsrelaterade och kan handla om skadestånd, böter eller den avgift man får betala till brottsofferfonden. Givet att en ung lagöverträdare hamnar i Kronofogdens register konstaterar Brottsofferjouren Sverige att en sådan situation redan tidigt i livet skapar utmaningar för en välordnad situation senare i livet. Brottsofferjouren Sverige ställer sig därför tveksam till att påföljden finns kvar i förslaget.

Brottsofferjouren Sverige ställer sig positiv till att för både ungdomstillsyn och ungdomsövervakning utses kontaktpersoner som den unge lagöverträdaren ska hålla regelbunden kontakt med. Det Brottsofferjouren Sverige vill understryka är vikten av att dessa kontaktpersoner är lämpliga för uppdraget. För koordinatorns roll lämnar utredaren en konkret kravprofil och konstaterar att det bör ställas höga krav på personens erfarenhet och kompetens, detta ställer sig Brottsofferjouren Sverige sig positiv till. För
stödpersonen lämnas dock större utrymme sett till kvalifikationer, här ska socialnämnden utse en person som anses lämplig med hänsyn till omständigheterna, men mer konkret än så blir inte utredaren. Att socialnämnden utser en person som ska stå för stora delar av det behandlande inslaget för den unga lagöverträdaren ställer stora krav på att nämnden gör ett gediget arbete i bedömningen av stödpersonen. Om detta arbete brister riskerar det att i slutänden påverka kvaliteten i de behandlande inslagen och därmed i förlängningen risken för återfall för lagöverträdaren.

Utredaren skriver att den unge skall delta i en inledande
verkställighetsplanering, samt att planeringen i sig skall utgöra en omfattande och allsidig kartläggning av den unges förhållanden.
Brottsofferjouren Sverige anser att det är viktigt att en sådan verkställighetsplanering skall vara proportionerlig i förhållande till ändamålet med utövningen ifråga.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare

I arbetet med detta remissvar har Olle Cox, verksamhetsutvecklare barn och unga, på Brottsofferjouren Sverige varit specialföredragande. Mattias Ring och Viveka Bonde i Brottsofferjourens Sveriges förbundsstyrelse har också deltagit i arbetet.

Brottsofferjouren Sverige är inte remissinstans till denna rapport, men då detta berör frågor som vi har drivit i flera år ser vi det som angeläget att bidra med vårt yttrande.

9. Samförståndslösningar

Utredningen föreslår att obligatoriska informationssamtal ska föregå domstolsprocessen. Det kan säkert fungera och vara bra, men inte i de tvister om vårdnad, boende och umgänge där det handlar om våld i nära relation. Här borde lösningen istället vara att det införs obligatoriska ansvarssamtal för våldsutövaren.

10. Medlare

Utredningen förespråkar medling. Det kan naturligtvis vara en framkomlig väg i tvister där våld inte förekommit men enligt vår uppfattning är det uteslutet i de tvister om vårdnad, boende och umgänge där det förekommer våld.

11.4 Barnets bästa och barnets rätt att komma till tals

I enlighet med barnkonventionens regler om barns rätt att komma till tals (artikel 12) infördes år 1996 en bestämmelse om att domstolen vid bedömningen av barnets bästa ska ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (numera 6 kap. 2 a § sista stycket FB).
Mot bakgrund av de långvariga bristerna i barns möjligheter att komma till tals och få sina åsikter beaktade, är Brottsofferjouren Sverige kritisk till att utredningen inte föreslår ytterligare åtgärder som innebär att dessa brister åtgärdas.

Barnkonventionen ska bli svensk lag och barnrättighetsutredningen som har utrett hur detta ska ske, konstaterar att det finns stora brister i barns möjlighet till delaktighet på en rad områden. Den slutsatsen drar även Brottsofferjouren Sverige utifrån den undersökning som barnrättighetsutredning gjort om hur ofta barnets inställning redovisas i utredningar hos socialnämnden och av tingsrätter. Undersökningen visar exempelvis att i den yngsta gruppen av barn, 0–5 år, redovisade tingsrätten inte i något fall vilken inställning barnet hade.
För att Sverige ska leva upp till de rättigheter som barn ges i barnkonventionen krävs att barn i tvister om vårdnad, boende och umgänge får reella möjligheter att komma till tals. Det är en rättighet även för yngre barn. För detta krävs system som skyddar barnet i sitt deltagande snarare än som skyddar barnet från att delta. Eftersom de lagstiftningsåtgärder som genomförts i syfte att stärka barns möjligheter att komma till tals och få sina åsikter beaktade, inte fått tillräckligt genomslag i praktiken krävs ett annat förhållningssätt och framförallt förändrade attityder. För att uppnå en förändring som innebär att alla barn ges möjlighet att komma till tals och bli lyssnade till krävs enligt vår uppfattning en företrädare som enbart har i uppdrag att bistå barnet och fungera som en garant för att barnet ska kunna utöva sin rätt. Det krävs en företrädare för barnet som har möjlighet att föra fram barnets åsikter i samtliga delar av processen. Brottsofferjouren Sverige är därför kritiska till att utredningen inte på allvar har försökt stärka barnets rättigheter genom att föreslå någon form av företrädarskap för barnet i dessa mål. Att fokusera på information till föräldrarna är naturligtvis positivt men leder inte automatiskt till att barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade stärks. Idag finns strukturer som hindrar att barn ges möjlighet att komma till tals. Att barn inte har en företrädare som enbart har till uppgift att bistå barnet i sitt deltagande utgör ett stort hinder. Barnet blir utlämnat till familjerättens och domstolens bedömningar av när det anses lämpligt att inhämta barnets åsikter samt de tolkningar som professionella gör av barnets åsikter.

Utredningen Barnets rätt från år 1979 konstaterar att barnets möjlighet att påverka sin situation i vårdnads- och umgängesmål är liten. Därför föreslogs att barnet skulle ges talerätt. Av direktiven till den här utredningen framgår att utredningen skulle titta på olika lösningar för att stärka barnets rätt att komma till tals. Vi kan konstatera att den frågan enbart har berörts flyktigt och avfärdats med endast ett kortare resonemang kring för- och nackdelar med en sådan ordning.

Utredningen har konstaterat att möjligheten för barn att själva vara med i domstol fortsatt bör vara begränsad. Även denna bedömning görs utan något djupare resonemang eller analys kring hur de brister som finns i dagens system skulle kunna avhjälpas och därmed möjliggöra för de barn som vill höras inför domstol att kunna göra det på ett tryggt sätt. Brottsofferjouren Sverige anser att det finns behov av ett mer långtgående resonemang och djupare analyser kring hur barn görs mer delaktiga. Det krävs dessutom skarpa förslag som innebär att det blir en förändring och att de brister i barns delaktighet som utredningen och andra har konstaterat faktiskt åtgärdas.

12.5 Riskbedömningar

Brottsofferjouren Sverige delar utredningens synpunkter om att det finns utrymme att förbättra riskbedömningarnas kvalitet. Regeringen har i regleringsbrev för budgetår 2017 gett Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF i uppdrag att ta fram ett handläggningsstöd för socialnämndernas arbete med riskbedömningar i ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Det är vi positiva till. Brottsofferjouren Sverige har tidigare framfört kritik när det gäller riskbedömningsinstrumentet FREDA av flera olika orsaker. Ett av de allvarligaste problemen är att FREDA Farlighetsbedömning inte förmår fånga upp förövare med Borderline personlighetsstörning, vilket är mycket allvarligt eftersom forskning visat att det är förövare med denna störning som är överrepresenterade vid mord i nära relation i Sverige. Instrumentet släpper alltså igenom de farligaste förövarna, de som mördar. Brottsofferjouren Sverige anser att det är av absolut största vikt att samtliga riskbedömningsinstrument som används ska vara evidensbaserade samt utgå från en svensk kontext. Inte minst viktigt är detta när det finns barn inblandade. Då måste utgångspunkten alltid vara utifrån barnets bästa och ett barnrättsperspektiv.

15.6 Konflikt och försoning

Brottsofferjouren Sverige anser att det är olyckligt att utredningen ser våld i nära relation ses som en jämbördig konflikt som kan lösas med samarbetssamtal och medling. Detta försätter barnen i livsfara. Flera undersökningar visar dessutom att det i många tvister om vårdnad, boende och umgänge förekommer uppgifter om våld. Det faktum att det förekommit våld måste innebära att den brottsliga handlingen som en förälder utsatt den andra för går före alla eventuella insatser som bygger på samarbete.

Brottsofferjouren Sverige anser därför att det vid misstanke om våld så måste snabba interimistiska beslut om vårdnad, boende och umgänge vara utgångspunkten.

Många barn tvingas dessutom mot sin vilja till umgänge med den våldsutövande föräldern, som i de övervägande fallen är en pappa, han som är själva anledningen att de tillsammans med mamma måste leva skyddat. I Socialtjänstlagen (5 kap. 11 § SoL) står att socialnämnden särskilt ska beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp, av eller mot närstående, är brottsoffer. Inga andra brottsoffer tvingas av samhället att träffa sina förövare.

Monica Ekström, vice förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare

Brottsofferjouren Sverige ställer sig i allt väsentligt bakom utredningens förslag. Vi vill särskilt betona att vi välkomnar ett ökat stöd och skydd till offer för människohandel.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare

Brottsofferjouren Sverige är remissinstans till detta betänkande, men då utredningen är mycket omfattande väljer vi att endast lämna synpunkter på de delar som närmast berör vår verksamhet.

Brottsbeteckningen våldtäkt ersätts med sexuellt övergrepp

Det finns starka skäl som talar emot en ändring av en så extremt inarbetad rubricering som våldtäkt, å andra sidan finns det också sakliga skäl som utredningen fört fram för en ändring. Dock kan en ändring av brottsbeteckningen våldtäkt få konsekvenser vid internationella jämförelser beträffande forskning, samverkan och erfarenhetsutbyte. Likaså finns det många olika sorters sexualbrott som tillkommit under åren. Det är de allra mest integritetskränkande brotten som finns. Om man tar bort ett så starkt värdeladdat ord som våldtäkt och ersätter det med sexuellt övergrepp alternativt sexuell kränkning så finns det en avsevärd risk att detta kan blandas samman med andra sexualbrott som inte har lika högt straffvärde. Dessutom ger det fel signaler, det finns en risk att sexuellt övergrepp alternativt sexuell kränkning inte uppfattas som lika allvarligt och förkastligt som våldtäkt. Vid övervägande av de skäl som anförts ovan för och emot ett bibehållande av brottsbeteckningen våldtäkt anser Brottsofferjouren Sverige att våldtäktsbegreppet bör bibehållas.

Dock ser vi också behovet att stärka våldtäktsbegreppet. Vi vill betona att brottsrubriceringen våldtäkt omfattar inte bara fysiskt våld utan även psykiskt våld såsom hot om fysiskt våld mot brottsoffret eller anhörig, utnyttjande av maktposition, utpressning och andra påtryckningsmedel där brottsoffret hamnar i underläge och gärningspersonen kan utnyttja detta för att få sexuella tjänster. Lagen bör tydliggöra detta bättre. Andra aktuella exempel på detta ser vi när flyktingar och asylsökande tvingas till sexuella övergrepp och våldtäkt för att de står i ekonomisk skuld eller annan beroendeställning till människosmugglare. På samma sätt som våldsbegreppet differentierats när det gäller våld i nära relation till att omfatta inte bara fysiskt våld utan även psykiskt våld, sexuellt våld, ekonomiskt våld och existentiellt våld så bör även våldsbegreppet vid våldtäkt tydligare utvidgas och förstärkas. Det psykiska våldet får inte underskattas.

Brottsofferjouren Sverige anser att en person som utsatts för våldtäkt eller våld i nära relation kommer i kontakt med hälso- och sjukvården för fysiska skador bör alltid även en undersökning genomföras för att bedöma vilket stöd och vilka verktyg den våldsutsatta personen behöver för att bearbeta det psykiska våldet. På samma sätt som de fysiska skadorna dokumenteras för att användas som bevis vid en rättsprocess bör även det psykiska traumat dokumenteras och användas i rättsprocessen.

Fokus behöver också läggas på människans försvarsmekanismer vid hotfulla situationer såsom flykt- kamp- eller frysningsrespons, så kallad ”fight-or-flight-or-freeze response”. Frysningsrespons är en vanlig försvarsmekanism vid våldtäkt då brottsoffret är för rädd för att göra något aktivt motstånd. Resonemangen ”hellre utsatt för våldtäkt bara jag får behålla livet” eller att mentalt lämna sin kropp och tänka att ”min kropp kan du våldföra dig på, men aldrig min själ” möter Brottsofferjouren ofta vid stödinsatser till personer som utsatts för våldtäkt och sexuella övergrepp. Här behövs mer kunskap inom rättsväsendet om dessa vanliga reaktioner. Den föreslagna samtyckeslagstiftningen kan med fördel komma till god användning i sådana fall i kombination med ökad medvetenhet inom rättsväsendet om mänskliga försvarsmekanismer.

Deltagandet i en sexuell handling ska vara frivilligt

Brottsofferjouren Sverige instämmer i förslaget om att införa en lagstiftning som bygger på frivillighet. Dock kan förslaget leda till svåra gränsdragningsproblem, men vi anser att fördelarna med förslaget om frivillighet överväger. Vi instämmer också i utredarnas åsikt att införandet av en lagstiftning som bygger på frivillighet inte torde komma att leda till fler fällande domar, antalet fällande domar är dock inte mest betydelsefullt utan vilka signaler som ges rörande beteendemönster. Bevisläget kommer fortfarande att vara problematiskt då det sällan finns några vittnen till våldtäkt och sexuella övergrepp. Ur ett brottsofferperspektiv ger ändå samtyckeslagstiftningen rätt signaler om vad som är tillåtet och vad som inte är tillåtet enligt lagstiftningen och att vi genom lagstiftning kan forma det samhälle vi vill leva i.

Omständigheter som innebär att ett uttryckt val att delta inte ska tillmätas betydelse

Vi ser positivt på förslagen och instämmer i dessa.

Sexuella övergrepp som sker t.ex. på internet

Tillägget att utöka bestämmelserna om sexuell kränkning och sexuellt övergrepp till att omfatta även om barnet förmås till att utföra handlingarna på sig själv eller på någon annan stöder Brottsofferjouren Sverige helhjärtat.
Brottsrubriceringen våldtäkt känns extra angelägen här. Lagstiftningen måste följa med i samhällets utveckling i den här problematiken när det gäller dessa fruktansvärda brott.

Ett synnerligen grovt brott införs för sexuella övergrepp mot vuxna och barn

Förslaget att införa ytterligare en grad för de allvarligaste sexualbrotten ser Brottsofferjouren Sverige som positivt. Likaså instämmer vi i att den föreslagna straffskalan ska börja vid fängelse i sex år. Dock kvarstår vår uppfattning om att brottsrubriceringen våldtäkt inte bör ersättas med sexuellt övergrepp, varför vi i konsekvens därmed vill ha brottsrubriceringen synnerligen grov våldtäkt. Vi instämmer också att den nya brottsrubriceringen är lämplig att använda vid penetration av mycket små barn på grund av de stora skador som penetration orsakar i en liten outvecklad barnkropp. Dock vill vi även lyfta det psykiska våldet som kan vara mycket omfattande inte bara på mycket små barn utan även på större barn och vuxna. Det psykiska traumat påverkar många gånger resten av livet för brottsoffret. Ur brottsofferperspektiv bör både fysiskt och psykiskt våld vägas in i brottet.
Brottsofferjouren Sverige vill i sammanhanget även föreslå att barnpornografibrottet förs in under sexualbrottskapitlet i stället för under störande av allmän ordning. Vi anser att barnpornografi innefattar sexuella övergrepp och/eller våldtäkt mot barn och därmed borde ingå i sexualbrottslagstiftningen.

Skärpt syn på sexualbrott mot barn som har fyllt femton men inte arton år

Brottsofferjouren grundar sig på FN:s konventioner om mänskliga rättigheter där även barnkonventionen ingår. Vi instämmer därför helt i resonemanget att alla barn är barn fram att de blir myndiga, vilket i Sverige innebär vid 18 års ålder. Eftersom barnkonventionen nu föreslås bli svensk lag är detta ännu viktigare att ta hänsyn till, se SOU 2016:19. Detta innebär att vi stödjer förslaget om ett tillägg i lagstiftningen om att det särskilt ska beaktas vid brottsrubriceringen om brottet har riktat sig mot ett barn, det vill säga under 18 år. Det är inte godtagbart att barn mellan 15 och 17 år ska ha ett sämre rättsskydd. Särskilt inte som utredningen nämner att statistiken visar att unga kvinnor mellan 16-24 år löper betydligt större risk än befolkningen i övrigt att utsättas för sexualbrott. Ett förstärkt rättsskydd för barn mellan 15-17 år stärker också lagen mot barnäktenskap då det ger ännu tydligare signaler om att detta inte är acceptabelt och strider mot svensk lagstiftning.

Oaktsamhetsansvar införs för sexualbrott

Brottsofferjouren Sverige stödjer förslaget om att oaktsamhetsansvar införs för sexualbrott.

Bättre stöd till målsäganden under rättsprocessen

De tre ändringar i lagen om målsägandebiträde som föreslås står Brottsofferjouren Sverige helt och fullt bakom. Detta ligger också i linje med intentionerna i EU:s brottsofferdirektiv.
Ur brottsofferperspektiv är det av yttersta vikt att brottsoffret får stöd så fort som möjligt i rättsprocessen. Att utse ett målsägandebiträde omedelbart när förundersökning har inletts eller återupptagits när det gäller sexualbrott underlättar för brottsoffret att orka genomföra en för brottsoffret krävande rättsprocess, vilket stärker rättssäkerheten. Direkt vid polisanmälan är det även mycket viktigt att brottsoffret får frågan om ideellt brottsofferstöd, vilket tyvärr inte alltid fungerar optimalt. Ett direkt brottsofferstöd ökar också sannolikheten för att brottsoffret orkar genomföra rättsprocessen samt att brottsoffret får hjälp till professionell vård vid behov, exempelvis psykolog, gynekolog, urolog eller annat stöd.

Skärpta krav på kompetens och lämplighet hos den som utses till målsägandebiträde ser Brottsofferjouren Sverige positivt på, liksom att bestämmelsen om substitution ändras så att rättens medgivande krävs innan ett målsägandebiträde får sätta någon annan i sitt ställe.

Granskningen av rättsväsendets hantering av sexualbrott

Brottsofferjouren Sverige instämmer i kommitténs åsikt att vad alla medborgare bör kunna förvänta sig är att rättsväsendet alltid gör sitt yttersta för att klara upp anmälda brott. Vi är medvetna om att bevisningen inte alltid räcker till för att lagföra alla gärningspersoner, men med ökad utbildning och kompetens inom rättsväsendet, rätt resurser och god lagstiftning ökar både uppklarandeandelen och antalet fällande domar. Ur brottsofferperspektiv är det förödande med en nedlagd förundersökning, då brottsoffret inte får möjlighet till upprättelse och många gånger upplever sig inte bli trodd eller tagen på allvar. Vi ser därför positivt på den granskning kommittén har gjort av hälso- och sjukvården, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Sveriges domstolar.

Hälso- och sjukvården

Förslaget att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att se över om det är lämpligt att genom föreskrifter ålägga hälso- och sjukvården att spara prover i spårsäkringssatserna i två år enligt NCK:s rekommendationer instämmer Brottsofferjouren Sverige i. Enligt våra erfarenheter stämmer det att personer som utsatts för våldtäkt många gånger inte vill polisanmäla brottet direkt, men väljer att polisanmäla efter en tid. Därför anser vi att NCK:s rekommendation om att spara proverna i två år bör följas och att Socialstyrelsen bör utreda möjligheterna i att säkerställa detta genom föreskrifter.

Vi instämmer även i förslaget att låta Rättsmedicinalverket i samråd med andra myndigheter som har kunskap och erfarenhet av rättsintyg genomföra en översyn av rättsintygsreformen. Bristen på rättsläkare som kan utfärda rättsintyg är stor över hela landet, vilket väcker frågor om vilka andra professioner som också skulle kunna utfärda rättsintyg. Brottsofferjouren Sverige vill även påpeka vikten av rättsintyg som dokumenterar de psykiska skador som den brottsutsatta personen fått, inte bara de fysiska skadorna.

Polismyndigheten

Få polisanmälda våldtäkter leder till åtal, vilket också konstateras i utredningen. Mörkertalet för de som aldrig gör en polisanmälan är dessutom stort. Många brottsoffer väljer att inte utsätta sig för den påfrestning som en rättsprocess utgör av flera skäl. Rädsla för förövaren, oro för att inte bli trodd, våldtäkten kan ha skadat brottsoffret så svårt fysiskt och/eller psykiskt att den brottsutsatta inte orkar göra en anmälan är några av de skäl för att inte polisanmäla som de brottsoffer vi möter anger trots att Brottsofferjouren försöker stötta brottsoffret till att göra en polisanmälan. Ett annat vanligt förekommande skäl vi möter är att brottsoffret inte tycker det är någon idé att göra en polisanmälan för ”det leder ändå ingen vart” som många uttrycker det. Därför är det ett stort problem för både rättssäkerheten och allmänhetens tilltro till rättssystemet när så få anmälningar leder till åtal.

Polisens bristande resurser med för få poliser (i heltidstjänster räknat, inte nödvändighetsvis i antal) samt polisresurser som gått till ökat antal uppgörelser mellan kriminella gäng och gränsbevakning har också bidragit till att sexualbrottsutredningar blivit liggande på grund av att dessa blivit nedprioriterade. Dessutom har den stora omorganisationen inom Polismyndigheten bidragit till att tidigare kompetens och rutiner försvunnit. Förmedlingen av brottsoffer till ideella organisationer såsom brottsofferjourer och kvinnojourer har också minskat kraftigt, vilket innebär ett minskat brottsofferstöd till utsatta. Detta är särskilt allvarligt vid sexualbrott då mycket stöd, ofta under lång tid behövs. Insatser för att åtgärda resursbristerna inom Polismyndigheten behöver snabbt sättas in. Därför emotser Brottsofferjouren Sverige de förslag kommer från kommittén om att polisen behöver redovisa vilka åtgärder som görs för att komma till rätta med den allvarliga situationen, att beslutade arbetsmetoder implementeras i hela organisationer samt att resultaten från åtgärderna följs upp. Men utöver detta anser Brottsofferjouren Sverige att det behöver fattas politiska beslut om ytterligare resurser till Polismyndigheten för att säkerställa rättssäkerheten.

Vi instämmer även i förslaget om att Polismyndigheten i samråd med Åklagarmyndigheten bör utreda om myndighetens föreskrifter och allmänna råd bör ändras så att åklagare ska överta ledningen av förundersökningen vid sexualbrott för att förhindra ogrundade bedömningar på ett alltför tidigt stadium i förundersökningen. Förhoppningsvis skulle fler sexualbrott leda till åtal då.

Brottsofferjouren Sverige ser också mycket positivt på förslaget att flytta internetrelaterade sexualbrott till regional och nationell nivå inom polisen, istället för som den nya polisorganisationen har beslutat att detta ska utredas på lokal nivå. På regional och nationell nivå är det lättare att behålla relevant kompetens inom området, lättare att flytta resurser mellan olika lokala områden vid behov samt att det leder till bättre kompetens hos de utredande poliserna om samma poliser hanterar dessa typer av ärenden. Det är också lättare för en regional och nationell utredningsgrupp att hålla sig uppdaterade om tekniska utvecklingar på internet och att se mönster i brotten, liknande modus operandi som kan tyda på en och samma förövare i flera brott. En nationell IT-enhet för internetrelaterade sexualbrott skulle också underlätta vid internationella samarbeten. Dock anser Brottsofferjouren Sverige att detta behöver åtgärdas skyndsamt, utan att lägga tid på löpande redovisningar i hur arbetet fortskrider och utredningar inom myndigheten.

Åklagarmyndigheten

Brottsofferjouren Sverige instämmer i förslaget om att ge Åklagarmyndigheten i uppdrag att utreda om även de bör inrätta specialavdelningar gällande internetrelaterade sexualbrott där det finns både kunskap om IT-relaterade problem samt sexualbrott liknade ovanstående förslag inom Polismyndigheten. Brottsofferjouren ser goda resultat hos de domstolar som har åklagare med särskild kompetens inom våld i nära relation och barnrättsärenden, på liknande sätt tror vi att det skulle ge fördelar att inrätta specialavdelningar gällande internetrelaterade sexualbrott.

Sveriges domstolar

I den granskning kommittén har genomfört av Sveriges domstolar anser de att det är en tillräckligt väl fungerande organisation för att hantera sexualbrottsärenden, samt att det förbättringsarbete som genomförts i bemötandefrågor för den som är part eller vittne i sexualbrottsmål är tillräckligt gott. Bemötandefrågorna kan dock allmänt sätt förbättras ytterligare enligt Brottsofferjouren Sveriges uppfattning. Vi ser därför att det fortfarande finns utrymme för fortsatt förbättringsarbete gällande bemötandefrågor i sexualbrottsärenden och instämmer därför i förslaget om att Domstolsverket ska få fortsatt uppdrag i att följa upp arbetet och ge stöd till enskilda domstolar samt kartlägga om det finns enskilda domstolar som har större behov av stöd i arbetet än andra.

Vi instämmer också i förslaget att Domstolsverket genom Domstolsakademin bör få uppdrag att se över och utveckla den utbildning som erbjuds domare när det gäller domarrollen för att lära domare hur de på bästa sätt kan stävja ovidkommande frågor till målsäganden, exempelvis om målsägandens tidigare sexuella erfarenheter.
Brottsofferjouren Sverige noterar med glädje att utredningen nämner det utbildningsbehov som finns hos domstolarna även när det gäller andra särskilt sårbara brottsoffer; vid våld i nära relation, våldsutsatta hbtq-personer samt reaktioner hos brottsoffer och attityder och fördomar kring sexualbrott. Vi vill även lägga till ökad kompetens om brottsutsatta personer med funktionsnedsättning, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld mot
äldre. Enligt EU:s brottsofferdirektiv är det viktigt med individuellt brottsofferstöd som utgår från den enskilda individens specifika behov. Detta gäller naturligtvis genom hela rättsprocessen. Ett exempel kan vara om
någon part eller vittne i en rättegång har en ADHD-diagnos så kan den personen behöva korta pauser under rättegången för att kunna behålla fokus på vad som sägs för att rättegången ska kunna fortgå på ett rättssäkert sätt. Adekvat utbildning redan på juristlinjen, liksom för andra relevanta yrkesutbildningar, om ovanstående brottsoffergrupper tas upp i Universitetkanslerämbetets rapport 2015:25. Brottsofferjouren Sverige hyser
därför gott hopp om att denna utbildning kommer att ingå redan i yrkesutbildningen inom en snar framtid.

Vi ser också positivt på förslaget att låta Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) och Brottsoffermyndigheten få ett uppdrag att ta fram och genomföra informations- och utbildningsinsatser tillsammans med berörda
myndigheter om de lagändringar som genomförs utifrån detta betänkande.

Sven-Erik Alhem, förbundsordförande

Heléne Carlsson, kvinnofridsansvarig