Kategori: Nyheter

För ett antal år sedan utsattes Petra för ett sexuellt övergrepp under en resa.

Direkt efteråt förstod jag inte ens att jag blivit utsatt för ett brott. När en person två dygn senare sa att jag blivit våldtagen och uppmanade mig att göra en anmälan förstod jag heller ingenting. Men jag gjorde ändå anmälan. Lite som att jag var en robot som bara gjorde det som önskades.

Tyckte inte att hon förtjänade hjälp

– Min syn på mig själv var usel. Den är än idag långt ifrån perfekt, men något bättre än då. Egenvärdet är under skosulorna och fortfarande kan jag inte må gott en dag utan att ångesten anfaller mig. Som att jag inte är värd det. Varför skulle statens pengar gå till min förundersökning och kanske kommande rättegång? Det var så jag tänkte. Som att jag inte var värd denna hjälp, trots att jag hade en god känsla av mötet med poliserna som höll det första förhöret.

Kom i kontakt med Brottsofferjouren

– En kvinna ringde mig. Jag förstår i efterhand att poliserna som tog mitt vittnesmål måste ha frågat mig om jag ville ha brottsofferstödjande kontakt och att jag då svarat ja på det. Jag minns det dock inte, så jag blev förvånad och lite tagen på sängen när kvinnan ringde. Jag tackade nej till vidare stöd, för jag förstod ju inte ens vad som hade hänt mig. Efter en tid insåg jag att vad jag än ska kalla det som hänt mig så behövde jag stöd från något håll och kom då ihåg den där kvinnan som hade ringt mig. Googlade lite och förstod då var hon ringde ifrån, så jag ringde upp henne.

Detta fick Petra hjälp med

• Tips om att kontakta mitt försäkringsbolag, något jag aldrig skulle ha kommit på själv. 
• Samtalsstöd för att börja bena lite i vad som egentligen hänt.
• Information om rättsväsendet och rutiner i det.
• Coaching vad gäller att ”äga ärendet”, det vill säga hålla mig uppdaterad i förundersökningen, för att känna att det är mig det handlar om och att jag har koll på läget.
• En gång tipsade stödjaren mig om att börja ”ta tillbaka lite av mitt liv”. Hennes konkreta tips var att besöka Hälsokostbutiken och köpa en flaska multivitamin. Hon menade att jag inte kan göra våldtäkten ogjord utan jag kan bara påverka hur det blir framåt. Det här kan låta banalt men det ledde till att jag började träna, fick bättre dygnsrytm, började dra i förundersökningen själv och startade samtalsgruppen Ventilen (nämns lite längre ned).
• I ett senare skede fick jag även hjälp att överpröva försäkringsbolagets omänskliga beslut om att inte betala ut någon ersättning till mig och överprövningen tog skruv. 
• Jag sökte en samtalsgrupp för sexualvåldsutsatta och frågade den lokala Brottsofferjouren om de kände till någon, vilket de tyvärr inte gjorde. Stödet jag då fick var att själv starta en sådan grupp i syfte att öppna en arena, Ventilen. Då använde jag Brottsofferjouren som bollplank för att vara så förberedd som möjligt inför starten av gruppen. 

En livsviktig kontakt

Kontakten med Brottsofferjouren var för mig livsviktig. Jag hade inte överlevt om jag inte haft det stödet. Jag kunde ringa dit och berätta att jag idag känner mig som en värdelös människa, så äcklig och bara i vägen. Många gånger hade jag självmordstankar. Innan vi avslutade telefonsamtalet hade stödjaren tagit ner mig på jorden igen och gett mig hopp.

– Jag är i normala fall strategisk när det kommer till ansökningar, skrivelser och blanketter. I detta speciella läge, när jag dessutom inte tyckte att jag var värd någonting, förmådde jag inte göra detta själv. Det gjorde också att jag kände mig ännu sämre som människa, men Brottsofferjouren hjälpte mig så att allt skulle bli rätt. Jag hade inte gjort någon överklagan, varken gällande nedläggningen av förundersökningen eller till försäkringsbolaget, om jag inte haft stöd ifrån Brottsofferjouren. Kontakten med Brottsofferjouren har även i längden varit stor hjälp när det exempelvis kommer till min syn på mig själv och mitt egenvärde. Bara att veta att det fanns någon som totalt var på min sida var enormt värdefullt. Brottsofferjouren fanns där för mig, det var inget fokus på förövarna.

Vill hjälpa andra

– Mitt engagemang i mitt eget ärende gjorde också att hela rättssystemet och bemötandet av brottsutsatta för mig blev intressant. Dessutom bestämde jag mig för att använda detta elände till något som gynnar andra. Jag var med i radion, lokala dagstidningen och i samarbeten m

Det talas väldigt mycket om gärningsmännen. Inget fel i det, men offren är totalt bortglömda.

Orden är polisen Per Svenssons och året är 1985. Tillsammans med diakonissan Saara Bäckman berättar han för Länstidningen i Södertälje hur de ett år tidigare startat ”Jouren för brottsoffer” – den första brottsofferjouren i Sverige. Som kvarterspolis i stadsdelen Hovsjö i Södertälje hade Per Svensson sett ett behov hos brottsutsatta som han inte kunde uppfylla i sin yrkesroll.

”Som polis har man ofta så mycket att göra att man inte hinner stanna kvar hos de drabbade och lyssna på deras önskemål”, berättade han för Länstidningen. Han mötte människor som behövde någon att prata med, men också ofta råd om hur de skulle fylla i försäkringspapper eller skriva skadeståndsansökningar för att få ekonomisk hjälp.

Idén till Brottsofferjouren väcktes av en tidningsartikel om hur Röda korset gav brottsofferstöd vid en kvarterspolislokal i Stockholmsområdet. Per Svensson tog kontakt med dem, men fick svaret att det inte fanns resurser att starta något liknande i Södertälje.

I stället bestämde han sig för att ta saken i egna händer. Diakonissan Saara Bäckman, som var engagerad i den nystartade kvinnojouren i Södertälje, kom till hans hjälp.

Jag blev lika tänd på idén. De människor som utsätts för brott är en bortglömd grupp. De är oftast upprörda och chockade efter att ha blivit offer för lägenhetsinbrytare, väskknyckare eller andra våldsmän.

Saara Bäckman till länstidningen.

Idén förankrades hos polisledningen som var positiva och lät jouren använda ett rum i polislokalerna i Hovsjö. Telefon bidrog kyrkan med. Per Svensson och Saara Bäckman rekryterade frivilliga och snart fanns ett tiotal ideella som varje torsdag turades om att svara på samtal.

Två verksamheter som gav brottsofferstöd fanns redan i Sverige – förutom i Stockholm också i Malmö – men Brottsofferjouren i Södertälje blev den första ideella föreningen.

”Vår förhoppning är att BOJ ska bildas i fler kommuner, så att BOJ blir en livboj för alla som utsätts för brott”, sa Saara Bäckman till Sörmlands nyheter 1984.

Och så blev det. År 1988 bildade fem brottsofferjourer Brottsofferföreningarnas Riksförbund, BOJ (idag Brottsofferjouren Sverige).

Text: Amanda Säfström

Syftet är att försöka komma åt den uppringdes bank- eller kontouppgifter. Samtalet ser ut att komma från 0200-21 20 19, som är ett av Brottsofferjourens nationella nummer. Brottsofferjouren efterfrågar aldrig någons personnummer, bank-ID eller kontouppgifter och hanterar inga utbetalningar till brottsutsatta över huvud taget.

Den som blir drabbad av detta uppmanas att snarast polisanmäla händelsen och även kontakta oss på Brottsofferjouren Sverige på telefon 116 006 så att vi får en uppfattning om omfattningen av bedrägeriförsöket. Vi beklagar detta djupt och gör allt vi kan för att stoppa bedrägeriförsöket.

– Vi är mycket glada över att kunna presentera Fredrik Mellqvist som ny generalsekreterare. Han har en gedigen erfarenhet av vår organisation och jag har det största förtroende för honom efter att ha arbetat tillsammans i tio år, säger förbundsordförande Sven-Erik Alhem.

Fredrik Mellqvist kommer närmast från posten som vice generalsekreterare. Han har en bakgrund som jurist och började arbeta för Brottsofferjouren Sverige 2009. Tidigare har han bland annat varit ansvarig för att utveckla Brottsofferjourens vittnesstödsverksamhet och driva hela organisationens utveckling framåt.

– Jag är hedrad över uppdraget att – i nära samarbete med styrelsen och lokala brottsofferjourer – leda vår organisation med skickliga medarbetare som dagligen gör skillnad för många brottsutsatta, vittnen och anhöriga, säger Fredrik Mellqvist.

– Jag ser fram emot att arbeta för stärkta rättigheter för brottsutsatta. En viktig fråga nu är att verka för en ny brottsofferlag som kan utgöra en grund för att säkerställa en implementering av EU:s brottsofferdirektiv i praktiken – oavsett var brottsoffret bor och var i landet brottet sker.

Brottsofferjouren arbetar sedan många år tillbaka för att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Med hjälp av medel från Socialstyrelsen ger Brottsofferjouren Sverige stöd till lokala brottsofferjourer i deras kvinnofridsarbete. Vi verkar också på nationell nivå för att stärka samhällets stöd till våldsutsatta.

Under 2018 fick totalt 29 493 personer (18 656 kvinnor och 10837 män) stöd av Brottsofferjourens stödpersoner. En ökning sedan 2017 då stödpersonerna gav stöd till 25 446 personer (16 269 kvinnor och 9 177 män).

Antalet kvinnor som söker stöd hos Brottsofferjouren för våldsbrott och sexualbrott har också ökat. Av de 9 489 personer som sökte stöd under 2018 efter att de utsatts för någon form av våldsbrott (exempelvis misshandel, mordförsök eller rån) var 5 425 kvinnor. 2017 fick 8 432 personer stöd varav 4 931 var kvinnor.

När det gäller sexualbrott är de flesta som söker stöd kvinnor. Brottsofferjouren hade sammanlagt 1 976 ärenden inom gruppen sexualbrott under 2018. 1 800 hjälpsökande var kvinnor, 176 var män. Under 2017 sökte 1 552 personer stöd för sexualbrott, av dem var 1 543 kvinnor och 155 var män.

För varje ärende har den lokala brottsofferjouren möjlighet att uppge om det funnits särskilda omständigheter som exempelvis hatbrott, internetrelaterade brott eller våld i nära relation. Den i särklass vanligaste särskilda omständigheten är våld nära relation med totalt 3 687 ärenden. 3 091 av de utsatta var kvinnor och 596 män.

Du hittar den fullständiga rapporten Statistik 2018 – Om hjälpsökande hos Brottsofferjouren utsatta för integritetskränkande brott, våld i nära relation samt hedersrelaterat våld och förtryck under fliken Material.

Vill du veta mer om vår statistik? Här hittar du alla rapporter för 2018

– Varje kommun har ansvar för att invånarna ska erbjudas stöd om de utsätts för brott. De flesta kommuner förlitar sig på stödet som den lokala brottsofferjouren ger och då måste de också ge jouren förutsättningar att driva en långsiktig och stabil verksamhet, säger Fredrik Mellqvist, tillförordnad generalsekreterare, Brottsofferjouren Sverige (BOJ).

2,82 kronor per invånare i snitt
​Bidragen varierar stort över landet. Ett tiotal kommuner ger mer än 6 kronor per invånare. I 22 av landets kommuner har ansökan om bidrag fått avslag eller lämnats utan svar.

​De 236 kommuner som ger ett bidrag ger i genomsnitt 2,82 kronor per invånare. En liten ökning sedan 2015 då snittet var 2,51 kronor per invånare.

Kommuner med avtal ger mer
​Kommuner som har tecknat avtal med sin lokala brottsofferjour utmärker sig i undersökningen. De kommuner som har IOP (Idéburet Offentligt Partnerskap) med sina brottsofferjourer ger i genomsnitt högre bidrag till verksamheten – 4,02 kronor per invånare.

– Avtal som skrivs över flera år ger en långsiktig hållbar ekonomisk lösning och säkrar kontinuiteten för den brottsofferstödjande verksamheten. Det tydliggör också respektive parts åtaganden. Dessutom sparar det tid och pengar för båda parter som inte årligen behöver lämna in respektive ta ställning till nya ansökningar om bidrag, säger Fredrik Mellqvist.

Brottsofferstöd i 279 kommuner
​Brottsofferjouren finns i 279 av 290 kommuner. I BOJ:s kommunbidragsundersökning har samtliga 73 jourer, som är registrerade som medlemsföreningar i BOJ, svarat på frågor om bidrag från och avtal med kommunerna.

Ladda ned rapporten här: