Kategori: Opinion

I ett valår diskuteras trygghet ofta i stora ord. För brottsoffer handlar den om något konkret: att bli sedd, lyssnad på och få stöd i rätt tid.

Ingen kan ha missat att det är valår. I valrörelser ställs avgörande frågor på sin spets: vilket samhälle vill vi leva i, och hur mycket ansvar är vi beredda att ta för varandra? För Brottsofferjouren är det också en tid att lyfta fram dem som alltför ofta hamnar i skymundan i den politiska debatten: brottsoffren.

Varje dag möter vi människor vars liv har slagits i spillror av brott. Barn som tvingats bevittna våld i hemmet. Äldre som förlorat sin trygghet efter bedrägerier. Människor som lever med hot, rädsla och trauma långt efter att brottet begåtts. För dem är trygghet inte en valfråga eller en politisk slogan – den är avgörande för att kunna leva ett gott liv.

Brottsoffers rättigheter är inte något som kan prioriteras bort när samhällsdebatten hårdnar. Hur vi möter brottsoffer, vittnen och anhöriga säger mycket om styrkan i vår rättsstat. Trygghet skapas inte bara genom hårdare straff och fler lagar, utan också genom stöd, skydd och information när människor behöver det som mest. När människor blir lyssnade på, tagna på allvar och ges möjlighet till upprättelse byggs också tilliten till samhället upp igen.

Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter och om de skyldigheter som Sverige har förbundit sig att leva upp till, bland annat genom EU:s brottsofferdirektiv.

Ändå ser verkligheten olika ut beroende på var i landet man bor. Många brottsoffer får stöd för sent – eller inte alls. Barn som lever med våld upptäcks inte i tid. Vittnen lämnas ensamma i rättsprocessen. När samhället sviker den som redan drabbats urholkas också människors tillit till rättsstaten.

Därför vill Brottsofferjouren sätta brottsofferperspektivet högre upp på den politiska agendan. Oavsett politisk färg måste stödet till brottsoffer vara långsiktigt, likvärdigt och tillgängligt i hela landet. Tidiga insatser, förebyggande arbete och en stark samverkan mellan myndigheter och civilsamhälle är avgörande för att minska utsattheten och skapa verklig trygghet.

I grunden handlar riksdagsvalet om vilket samhälle vi vill vara. Ett samhälle som agerar först när skadan redan är skedd, eller ett som tar ansvar i tid. Ett samhälle där brottsoffer lämnas ensamma, eller ett där människor möts av stöd, respekt och rättigheter i praktiken.

För Brottsofferjouren är svaret tydligt: trygghet börjar med hur vi möter dem som drabbats.

Debatt: Barn som lever med våld i hemmet är ofta osynliga för samhället – trots att de möter vuxna varje dag i skolan och förskolan. Genom att ge pedagoger rätt kunskap kan vi både stärka barns skydd och förebygga mäns våld mot kvinnor, skriver åtta debattörer.

Efter de brutala våldsdåden i Boden och Rönninge har regeringen infört en nollvision mot mäns våld mot kvinnor och ett särskilt ministerråd för att samordna arbetet. Ambitionen är tydlig: våldet ska förebyggas tidigare och mer systematiskt.

Se barnen – ett initiativ med visionen att varje barn har rätt till ett hem utan våld, som drivs av Film and Tell tillsammans med partners från civilsamhälle, näringsliv och politik – välkomnar denna åtgärd. Under flera år har vi arbetat för att stärka samhällets förmåga att upptäcka och förebygga våld i nära relationer. Genom att samla civilsamhällets kraft bidrog vi till införandet av lagen om barnfridsbrott 2021. Lagen gör det straffbart att utsätta barn för att se eller höra våld i nära relationer och har hittills gett 3 530 barn rättslig upprättelse.

Utsatthet förblir oupptäckt

Samtidigt visar både vår egen erfarenhet och samtal med sakkunniga och praktiker att lagstiftningens förebyggande potential är beroende av att våldsutsatta barn uppmärksammas i tid. Åklagarmyndigheten framhåller att barnfridsbrottet kan vara ett viktigt verktyg för att lagföra våld i nära relationer, men att detta förutsätter att barnets utsatthet identifieras. Enligt Socialstyrelsen förblir sådan utsatthet dock ofta oupptäckt, eftersom många barn inte berättar om våld och vuxna sällan ställer frågor eller agerar vid misstanke.

Här kan skolan och förskolan spela en avgörande roll i arbetet mot våld i nära relation. Personalen har en unik möjlighet att följa barn över tid och har anmälningsplikt.

Trots att skola och förskola är de miljöer där barn tillbringar mest tid utanför hemmet, är det också där upptäckten av barn som lever med våld i nära relationer är som lägst. Detta framgår av Se barnens rapport från 2022 om de första fällande domarna för barnfridsbrott, som visar att skola eller förskola endast i en procent av fallen hade uppmärksammat situationen och gjort en orosanmälan. Hur kan det komma sig?

Våld i hemmet upplevs fortfarande som ett alltför privat och laddat ämne för att lyftas i skolmiljo

Pedagoger vittnar om osäkerhet kring hur våld tar sig uttryck hos barn och när en orosanmälan bör göras. Det kan också finnas en rädsla för att göra fel, skada samarbetet med vårdnadshavare eller stå ensam i svåra processer. Våld i hemmet upplevs fortfarande som ett alltför privat och laddat ämne för att lyftas i skolmiljö.

För att barn som lever med våld i nära relationer ska få goda förutsättningar att leva ett gott liv måste skol- och förskolepersonal samt andra pedagoger agera vid misstanke om våld. Det är därför avgörande att politiken ger dessa yrkesgrupper rätt kunskap och handlingsberedskap.

Redan 2018 bidrog Se barnen, tillsammans med andra barnrättsorganisationer, till att våld i nära relationer blev ett obligatoriskt inslag i utbildningar som socionom-, jurist- och psykologprogrammen. Det var en viktig reform. Men pedagogiska utbildningar omfattas fortfarande inte, trots det ansvar dessa yrken har för barns trygghet och utveckling.

Obligatoriskt kursmoment

Tidö-regeringen har nu möjlighet att täppa till denna lucka. Vi föreslår att kunskap och verktyg för att hantera våld i nära relationer görs till ett obligatoriskt kursmoment i lärar- och förskollärarutbildningar, andra högskoleutbildningar med pedagogisk inriktning samt gymnasiala vård- och omsorgsutbildningar.

Det handlar inte om att göra pedagoger till socialarbetare, utan om att ge dem grundläggande verktyg: att se signaler, våga ställa frågor om våld och utsatthet och veta hur de ska agera. Reformen är nödvändig och möjlig att genomföra innan valet – det krävs bara ett regeringsbeslut för att förändra de aktuella förordningarna.

Att ge pedagoger rätt verktyg att upptäcka våld i nära relation är en investering i barns trygghet, rättssäkerhet och framtid. Tidiga insatser kan bryta våldsspiraler, eftersom våld mot barn ofta är en grogrund för senare allvarlig psykosocial problematik. Det är samtidigt ett av de mest effektiva sätten att samtidigt stärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Om vi menar allvar med nollvisionen måste vi se och agera mot våldet i sin linda.

Stefan Nilsson, direktor Ersta Diakoni

Anna Norlén, rektor och verksamhetschef Ericastiftelsen

Camilla Persson, chef Diakoni Svenska kyrkan i Haninge

Ylva Sperling, generalsekreterare Brottsofferjouren

Johanna Öhman, kyrkoherde Sofia församling

Hans Ulfvebrand, domprost emeritus Stockholms domkyrkoförsamling

Nicolas Rodriguez Hedenbratt, kampanjledare Se barnen / Film and Tell

Oscar Hedin Hetteberg, grundare Se barnen / Film and Te

Läs debattartikel: Lärare måste våga lyfta frågor om våld i hemmet med barn | Göteborgs-Posten

Trots att Sverige har åtagit sig att skydda personer med funktionsnedsättning mot våld och diskriminering visar FN:s granskning på allvarliga brister. I en granskning från 2024, får Sverige skarp kritik för att inte leva upp till Funktionsrättskonventionen – särskilt när det gäller rätten till skydd, rättvisa och tillgänglighet i rättssystemet.

När FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) granskade Sverige 2024 var kritiken ovanligt tydlig. Kommittén konstaterade att många människor med funktionsnedsättning hindras från att få sin sak prövad i rättssystemet och inte får det skydd mot våld de har rätt till.

Forskning visar att personer med funktionsnedsättning löper ungefär dubbelt så stor risk att utsättas för våld jämfört med befolkningen i stort. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller sexuellt, och sker ofta i nära relationer eller i beroendeställningar – till exempel till anhöriga, assistenter eller annan personal.

Våld mot personer med funktionsnedsättning är ett stort men ofta osynligt samhällsproblem. För att förändra det krävs att vi lyssnar till de drabbades erfarenheter, synligör problemen och säkerställer att stödet finns där när det verkligen behövs.

När förövaren är någon som personen är beroende av för stöd i vardagen blir situationen särskilt svår. Få vågar anmäla eller söka hjälp, av rädsla för att förlora det stöd de behöver för att kunna leva sitt liv.
Dessutom är rättssystemet fortfarande långt ifrån tillgängligt för alla.

Det finns en tydlig strukturell ojämlikhet i rättssystemet. Det handlar inte enbart om fysiska hinder, utan om attityder, bemötande och kunskap.

Många möter hinder redan vid första kontakten med polisen; brist på tillgänglig information, svårt språk, otillräckliga hjälpmedel eller lokaler som inte fungerar. FN konstaterade att Sverige inte lyckats säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta fullt ut i rättsprocessen.

Funktionsrättskonventionen, som Sverige ratificerade 2008, slår fast att personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter som alla andra. De ska skyddas mot våld, ha tillgång till rättssystemet och kunna få sin sak prövad. Men FN:s granskning 2024 visar att det fortfarande finns en klyfta mellan teori och praktik. Många vittnar om att deras berättelser inte tas på allvar, att de misstros i kontakt med myndigheter, eller att processerna blir så komplicerade att de till slut ger upp.
– Det finns en tydlig strukturell ojämlikhet i rättssystemet. Det handlar inte enbart om fysiska hinder, utan om attityder, bemötande och kunskap, säger generalsekreterare Ylva Sperling.

Kritiken från FN är en påminnelse om att rättssäkerhet också handlar om tillgänglighet. Ett system som bara fungerar för vissa grupper uppfyller inte de mänskliga rättigheterna. För att förändra detta krävs både kunskap och handling. Myndigheter, rättsväsende och civilsamhälle behöver arbeta tillsammans för att identifiera hinder, förändra rutiner och lyfta rösterna från dem som själva drabbas.

– Våld mot personer med funktionsnedsättning är ett stort men ofta osynligt samhällsproblem. För att förändra det krävs att vi lyssnar till de drabbades erfarenheter, synligör problemen och säkerställer att stödet finns där när det verkligen behövs, säger Ylva Sperling avslutningsvis.

Publicerad på Expressen.se den 18 okt 2025 kl. 06.07. Uppdaterad kl. 07.30

Regeringen har lovat mer stöd till brottsoffer. Men ideella Brottsofferjouren står utan extra medel ur budgeten – och kan tvingas skära ner.

– Vi förstår inte, säger generalsekreterare Ylva Sperling.

Regeringen har utlovat ett paradigmskifte för brottsoffer.

Straffen för många brott höjs och det ska exempelvis bli lättare för brottsoffer att få ut skadestånd.

Men Brottsofferjouren, en ideell organisation som jobbar just med att stötta brottsoffer, riktar skarp kritik mot justitieminister Gunnar Strömmer (M).

Vid ett möte med ministern på Rosenbad fick organisationen beskedet att organisationen inte får några extra medel i nästa års budget.

– Vi gick därifrån besvikna och bekymrade, säger Ylva Sperling, generalsekreterare.

Under pandemin fick föreningen tillfälligt höjda anslag och kunde utöka sina telefontider och antalet stödkontakter. Men nu står man inför nedskärningar, säger Ylva Sperling.

Femton miljoner av höstbudgetens totalt 80 miljarder kronor hade räckt för att upprätthålla verksamheten, säger man.

– Vi förstår inte hur det kan gå i linje med regeringens utlovade paradigmskifte, säger Ylva Sperling.

Strömmer: ”Hamnat i kläm”

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) håller med om att Brottsofferjouren, som han kallar för oerhört viktig, har hamnat i kläm. Det är en fråga om timing, säger han.

– Jag förstår deras frustration och jag sa till dem att de hamnar i skarven mellan två lägen. Men vi arbetar målmedvetet för att se till att räta upp det här långsiktigt.

Regeringen ger mer pengar till Socialstyrelsen för att stötta civilsamhället, men det riktas i högre grad till organisationer som stöttar flickor och kvinnor, säger justitieministern.

– Där kan man säga att Brottsofferjouren hamnar i kläm, för de har ju ett bredare uppdrag, säger Strömmer.

Trots Brottsofferjourens besvikelse menar Strömmer att regeringen står fast vid att stötta verksamheten. Till nästa år kan stödet se annorlunda ut, enligt justitieministern.

– Vi håller på att slutförhandla ett direktiv om brottsofferstöd på EU-nivå. Det kan kasta nytt ljus över Brottsofferjourens arbete som stödlinje.

60 000 människor fick under 2024 stöd från Brottsofferjouren. De vi möter dagligen befinner sig ofta i mycket utsatta situationer. De beskriver känslor av rädsla, oro och osäkerhet. Vi vet att vårt stöd gör skillnad och ger kraft att ta sig vidare.

Regeringen har i regeringsförklaringen tydligt framhållit ett perspektivskifte från gärningsperson till brottsoffer och samhällsskydd, där brottsoffrets ställning ska stärkas. Brottsofferjouren Sverige är tillsammans med 58 lokala jourer Sveriges största stödorganisation för brottsoffer, vittnen och anhöriga. Vi ger stöd på 25–30 olika språk. Vår stödlinje är öppen 365 dagar om året. Sedan februari i år hänvisar polisen alla stödsökande dit, och vi vidareförmedlar dem till önskad stödinsats. 80 procent väljer stöd från Brottsofferjouren.   

Trots allt detta arbete för brottsoffer, vittnen och anhöriga kan vi inte se att regeringen i den budgetproposition som presenterades igår har avsatt några särskilda medel till Brottsofferjouren.

Tydliga ord i regeringsförklaringen måste följas av tydlig handling – för brottsoffrens skull.

Igår lämnade statminister Ulf Kristersson sin regeringsförklaring för det kommande året. Där lyfts brottsoffer vid tre tillfällen. Brottsofferjouren är naturligtvis positivt till att brottsofferfrågorna lyfts, men det visar också att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att sätta brottsoffrets behov i centrum. Här kommenterar vi tre delar där brottsofferperspektivet märks tydligast.

1. Ett perspektivskifte – brottsoffret i fokus

Regeringen betonar att fokus ska flyttas från gärningspersonen till brottsoffret och till samhällsskyddet. Det är en välkommen markering som Brottsofferjouren delar. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att trygghet för brottsoffer inte skapas genom längre straff. Minst lika avgörande är att straff verkställs snabbt och rättssäkert och att brottsoffer erbjuds stöd genom hela processen.

Sverige är bunden av EU:s brottsofferdirektiv där det framgår att brottsoffer ska ha rätt till stöd. Regeringen behöver tillse att det finns ekonomiska förutsättningar för Brottsofferjouren att verka lokalt och nationellt, bland annat genom en förbättrad finansiering av den nationella stödlinjen för brottsoffer, 116 006.

2. Barns utsatthet och risken för exploatering

Att barns utsatthet uppmärksammas är mycket positivt. Barn som brottsoffer och barn som riskerar att utnyttjas av kriminella nätverk behöver stå i centrum för politiska åtgärder. Här ser vi dock en risk. Förslag om fler tvångsmedel riktade mot minderåriga och en sänkning av straffmyndighetsåldern kan i praktiken leda till ökad utsatthet för barn, snarare än till bättre skydd. Vi menar att fokus i första hand bör ligga på förebyggande insatser och på att barn som drabbas av brott får det stöd de behöver.

3. Kontaktförbud vid våld i nära relation

Förslaget om automatiska kontaktförbud för den som dömts för våld i nära relation är ett steg i rätt riktning. Att regeringen dessutom lyfter fram hedersrelaterat våld och förtryck i detta sammanhang är viktigt. För att förslaget ska få verklig betydelse krävs dock att kontaktförbuden följs upp och att rättsväsendet får resurser att säkerställa efterlevnaden.

Sammanfattning

Brottsofferjouren välkomnar att regeringen tydligt lyfter brottsoffer i sin förklaring och ser positivt på flera av förslagen. Samtidigt behöver politiken utvecklas för att bättre svara mot brottsoffers faktiska behov – stöd, trygghet och rättssäkerhet. Vi vill gärna bidra med vår kunskap och erfarenhet för att säkerställa att detta perspektiv får större plats i det politiska arbetet framöver.

– Det här är ett lysande exempel på hur det inte ska gå till, säger Sven-Erik Alhem, förbundsordförande för Brottsofferjouren Sverige, till DN.

– Det här är ett fall där man definitivt borde ha tagit hänsyn till målsägandens situation och den hemska upplevelse som överfallet innebar. Här borde lagstiftningen ändras. Det har alltid sagts att man ska anlägga ett brottsofferperspektiv, och det är än tydligare nu när det till och med står i regeringsförklaringen.

Läs hela artikeln i DN här.

Vår generalsekreterare Fredrik Mellqvist uttalar sig angående Kalla Faktas avslöjanden om att vittnen hotats inför Lundin-rättegången.

Brottsofferjouren, vars uppdrag är att stötta vittnen, reagerar kraftfullt på Kalla Faktas uppgifter.

– Om vi ska ha ett rättssamhälle som fungerar så måste man kunna utreda brott utan att man påverkar, hotar och till och med dödar vittnen som det ser ut i det här fallet, menar Mellqvist.