Hot mot journalister lämnar spår. Det märks inte alltid utåt, men det känns i kroppen, i tankarna och i arbetsdagen. Den som lever med den här typen av utsatthet varje dag kan börja sova sämre, bli mer vaksam, dra sig undan och tappa fotfästet i sådant som tidigare kändes självklart. För många handlar det inte bara om en obehaglig kommentar eller ett enstaka meddelande. Det handlar om att leva med ständig beredskap.

Kränkningarna skadar både människor och det fria ordet

På Brottsofferjouren möter vi människor som bär på den sortens press. Vi vet att tidigt stöd kan göra markant skillnad. Därför bygger vi upp en nationell kontaktpunkt för utsatta journalister, med särskilt fokus på dem som står mer ensamma, som frilansjournalister utan stöd från en arbetsgivare. Det arbetet sker med statliga medel efter ett regeringsbeslut om stärkt skydd för journalister. Samtidigt är frågan större än den enskilda händelsen. När journalister tystnar, tvekar eller ändrar sin rapportering av rädsla påverkas också det fria ordet och demokratin. Forskning och myndighetsunderlag pekar åt samma håll. Hot och hat mot journalister får följder både för den som utsätts och för det offentliga samtalet.

När hot och hat blir en del av vardagen

För den som utsätts ofta blir hotbilden sällan avgränsad. Den följer med efter publicering, in i mobilen, hem till köksbordet och vidare in i natten. Det kan vara mejl, kommentarsfält, direktmeddelanden, uthängningar, telefonsamtal eller rena hotelser. Ibland riktas det också mot partnern, barn eller andra närstående.

Särskilt frilansjournalister kan hamna i ett utsatt läge. De saknar ofta redaktionellt skydd, krisrutiner och arbetsmiljöstöd.

Att må dåligt är en vanlig reaktion

Att må dåligt efter hot som journalist är inte ett tecken på svaghet. Det är en normal reaktion på en onormal situation.

Många beskriver att det börjar med något som känns litet. En kommentar. Ett meddelande. Ett namn på fel forum. Men när det upprepas eller när innehållet blir grövre förändras ofta hela vardagen. Det kan bli svårt att varva ner. Tankarna går runt. Man läser samma meddelande flera gånger. Man börjar tolka omgivningen annorlunda.

Vanliga reaktioner är:

• oro, ångest och sömnsvårigheter
• skam, skuld eller känslan av att ha dragit in familjen i något farligt
• svårt att koncentrera sig, skriva eller fatta beslut
• irritation, nedstämdhet och stark trötthet
• att man drar sig undan från både kollegor och vänner

Stress efter hot kan sitta i länge

Stress efter hot handlar inte bara om att vara pressad i stunden. Kroppen kan gå upp i varv och stanna där. Man blir lättskrämd, spänd och trött på samma gång.

För en journalist kan det märkas mitt i arbetet. Det går inte att fokusera under intervjuer. Pulsen stiger när telefonen ringer. En ny publicering känns som att ställa sig framför ett oväder utan skydd. Det kan också sätta sig i privatlivet. Många blir mer vaksamma hemma, tänker på rutiner, adresser, barnens skolväg eller om någon följer efter. När den här stressen pågår länge ökar risken att den påverkar både arbetsförmåga och mående. Därför är det så viktigt att inte avfärda reaktionen som något man bara ska bita ihop kring.

Känner du dig rädd efter trakasserier, trots att inget nytt har hänt?

Det är vanligt att känna sig rädd efter trakasserier, också när det har blivit tyst. Den tystnaden kan i sig vara plågsam. Många väntar på nästa meddelande, nästa publicering om dem, nästa steg i en rättsprocess eller nästa upptrappning.

Rädslan kan visa sig på flera sätt. Man undviker vissa ämnen, vissa platser eller vissa format. Kanske slutar man vara aktiv i sociala medier eller tvekar inför att sätta sitt namn på en text. Man funderar på att byta bevakningsområde, tacka nej till uppdrag eller lämna yrket helt.

Skrämmande statistik

Här blir kopplingen till demokratin viktig. Göteborgs universitet rapporterade 2026 att drygt 39 procent av de journalister som svarade i en större studie någon gång under de senaste tre åren hade avstått från att rapportera om ett ämne på grund av risken för hot, hat och trakasserier online. Cirka 48 procent uppgav att de hade anpassat sin rapportering av samma skäl. Journalistförbundet har tidigare också redovisat att nära 30 procent av Sveriges journalister hade hotats under de senaste tolv månaderna och att omkring 70 procent hade fått nedsättande kommentarer. 

Läs mer i studien

Hur yttrar sig posttraumatisk stress?

Hur yttrar sig posttraumatisk stress? Det kan se olika ut, men några symtom återkommer ofta.

För en utsatt journalist kan det ta sig uttryck så här:

• du återupplever hotet i tankar eller drömmar
• du undviker sådant som påminner om det som hänt
• du är på helspänn och scannar av omgivningen hela tiden
• du får svårt att lita på människor eller känna dig trygg

Alla som utsätts utvecklar inte PTSD. Men långvarig rädsla, återkommande trakasserier och hot mot en själv eller närstående kan ge starka och långdragna reaktioner.

Det finns stöd att få tidigt

Tidigt stöd kan minska känslan av ensamhet och hjälpa dig att sortera vad som händer. Hos oss kan du få prata med någon som lyssnar, hjälper dig att förstå processen och finns kvar när läget känns rörigt. Brottsofferjouren erbjuder gratis stöd till brottsoffer, vittnen och anhöriga via telefon, mejl och chatt. Du kan vara anonym när du ringer 116 006.

Läs mer nedan:

Utsatta journalister hos Brottsofferjouren | Stöd till brottsoffer, vittnen och anhörig

Vanliga frågor

Behöver jag ha gjort en polisanmälan för att få stöd?

Nej. Du kan få stöd från oss även om du inte har polisanmält.

Kan jag vara anonym?

Ja, när du ringer stödlinjen kan du vara anonym. För fortsatt stöd från en lokal jour kan kontaktuppgifter behövas, men du bestämmer själv om du vill gå vidare.

Är det vanligt att må dåligt efter hot som journalist?

Ja. Oro, sömnsvårigheter, stresspåslag, skuld och stark vaksamhet är vanliga reaktioner efter hot och trakasserier.

När ska jag söka vård?

Om stressen håller i sig, om du sover dåligt, får ångest, hjärtklappning eller har svårt att fungera i vardagen bör du kontakta vårdcentral eller företagshälsovård. Vid symtom som liknar posttraumatisk stress och inte går över behöver du också söka hjälp.