Organisationens remissvar till myndigheter och beslutsfattare. Här samlar vi våra formella synpunkter på lagförslag, utredningar och regleringar som berör brottsutsatta och rättspolitik.
Brottsofferjouren Sverige (BOJ) tillstyrker det förslag som har lämnats i promemorian.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige (BOJ) tycker på goda grunder att det finns skäl att värna demokratin också genom en straffskärpningsregel som i princip kan vara utformad på sätt föreslagits. Brottsofferjouren Sverige (BOJ) tillstyrker den föreslagna lagstiftningen.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige (BOJ) ställer sig bakom utredningsförslaget i dess helhet. Vi ser det som angeläget ur ett barnrättsperspektiv även om det – vad gäller förslaget om avskaffandet av preskription för ytterligare brott må
finnas vissa principiella invändningar, vilka vi emellertid anser bör få stå tillbaka i förhållande till det tyngre barnrättsperspektivet.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige ställer sig bakom det remissvar som inlämnats av Forum, Idéburna organisationer med social inriktning.
Utöver de synpunkter som lämnats i nämnda remissvar vill vi tillägga följande.
Brottsofferjouren Sverige får större delen av sina ekonomiska medel från Brottsofferfonden. Även lokala brottsofferjourers verksamhet finansieras till viss del på detta sätt. Brottsofferfonden administreras av Brottsoffermyndigheten och har ett råd som tar beslut om vilka bidrag som ska utbetalas. Rådet består av forskare samt Brottsoffermyndighetens generaldirektör och sammanträder två gånger per år. Rådets beslut motiveras inte och kan inte överklagas.
Verksamhetsbidrag och projektbidrag kan endast beviljas för ett år.
På grund av fondens konstruktion och regelverk blir inte de regler som styr annan bidragsgivning tillämpliga.
Brottsofferjouren Sverige vill se en förändring av Brottsofferfondens förordning så att den harmoniserar med utredningens förslag och då i synnerhet förslaget om tvååriga bemyndiganden.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige instämmer i allt väsentligt i vad som förts fram i utredningen.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige instämmer i allt väsentligt i vad som förts fram i utredningen. Förslaget om särskilt avsatta medel för brottsofferstöd ser vi som mycket värdefullt och ser fram emot ett förtydligande i denna fråga.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige tillstyrker de överväganden och förslag som läggs fram om att tillåta en utökad användning av tidigt lämnade – och väl dokumenterade – berättelser som bevis. Brottsofferjouren Sverige anser att en sådan anpassning av de grundläggande processprinciperna om muntlighet och omedelbarhet fortfarande uppfyller gällande krav på rättssäkerhet för enskilda mot staten. När det gäller omedelbarhetsprincipen torde numera kunna konstateras att den ”omedelbara” bevisupptagning inför domstol som länge framhållits som den bästa och säkraste verkligen kan ifrågasättas. Tvärtom gäller det att tidigt säkra utsagor, som med modern teknik blir perfekt dokumenterade och ger bevispersonerna en lugn och trygg miljö jämfört med vad som kan vara fallet i uppmärksammade mål i processdomstolen kanske relativt lång tid efter själva iakttagelserna. Att en komplettering av tidigt under förundersökningen lämnade förhörsuppgifter kan erfordras, förändrar inte bilden. Den ursprungliga och väl dokumenterade berättelsen finns kvar och kompletteras därefter med tilläggsfrågor på lämpligt sätt. Att bevispersoner hörs i en för dem så trygg miljö som möjligt är viktigt. Likaså att bevispersoner inte ”slits ut” genom att höras på nytt i processdomstolen, när det inte framstår som absolut nödvändigt med ett förhör i domstol. Och i sådana fall kan lämpligen videolänkförhör från en annan domstol än processdomstolen vara det bästa alternativet just för att skapa tryggheten för bevispersonen i ett turbulent mål, där den mediala bevakningen i processdomstolen kan vara extra påfrestande för bevispersonen.
Brottsofferjouren Sverige tror också att det presenterade förslaget kan leda till en effektivisering av brottsbekämpandet med resultatet att fler brott klaras upp och därigenom ytterst sett även leder till en ökad rättstrygghet för den enskilde som antingen har utsatts för brott eller som kanske allra helst- genom den bättre brottsbekämpningen – kan undgå att utsättas för brott.
I arbetet med detta remissvar har även advokat Viveka Bonde i Brottsofferjouren Sveriges förbundsstyrelse deltagit.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige är överlag positiva till utredningens förslag men vill gärna lämna följande kommentarer. Som utredningen konstaterar finns idag brister och luckor i det nuvarande påföljdssystemet som förslaget ämnar rätta till. Framförallt lyfts fram att de nya påföljderna innebär att barn inte ska behöva dömas till vuxenpåföljder och höga bötesstraff, något som Brottsofferjouren Sverige välkomnar.
Utredaren skriver att ”Syftet är att det för en person under 18 år i princip alltid ska finnas en tillämplig ungdomspåföljd som är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens allvar och den unges tidigare brottslighet.” Brottsofferjouren Sverige anser att det tydligare bör framgå att man syftar på personer mellan 15 till 18 år.
Utredaren föreslår att verkställighetsinnehållet ska utarbetas i samråd och samförstånd med den unge vilket går i linje med artikel 12 från Barnkonventionen (som säger att ”Varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.”). Dock konstaterar utredaren vidare att den unge inte måste samtycka till åtgärderna och till detta ställer sig Brottsofferjouren Sverige tveksam. Frågan att ställa sig är vilken effekt påtvingade behandlande inslag får, i relation till ömsesidigt överenskomna?
Barnombudsmannen har redan 2005 (Diarieummer:9.1:0092/05) konstaterat att bötesstraff för barn och unga som inte har en egen inkomst bör slopas och ersättas av andra straffpåföljder. Skadestånd är den vanligaste orsaken till att barn finns i Kronofogdens register, en majoritet av skulderna är brottsrelaterade och kan handla om skadestånd, böter eller den avgift man får betala till brottsofferfonden. Givet att en ung lagöverträdare hamnar i Kronofogdens register konstaterar Brottsofferjouren Sverige att en sådan situation redan tidigt i livet skapar utmaningar för en välordnad situation senare i livet. Brottsofferjouren Sverige ställer sig därför tveksam till att påföljden finns kvar i förslaget.
Brottsofferjouren Sverige ställer sig positiv till att för både ungdomstillsyn och ungdomsövervakning utses kontaktpersoner som den unge lagöverträdaren ska hålla regelbunden kontakt med. Det Brottsofferjouren Sverige vill understryka är vikten av att dessa kontaktpersoner är lämpliga för uppdraget. För koordinatorns roll lämnar utredaren en konkret kravprofil och konstaterar att det bör ställas höga krav på personens erfarenhet och kompetens, detta ställer sig Brottsofferjouren Sverige sig positiv till. För
stödpersonen lämnas dock större utrymme sett till kvalifikationer, här ska socialnämnden utse en person som anses lämplig med hänsyn till omständigheterna, men mer konkret än så blir inte utredaren. Att socialnämnden utser en person som ska stå för stora delar av det behandlande inslaget för den unga lagöverträdaren ställer stora krav på att nämnden gör ett gediget arbete i bedömningen av stödpersonen. Om detta arbete brister riskerar det att i slutänden påverka kvaliteten i de behandlande inslagen och därmed i förlängningen risken för återfall för lagöverträdaren.
Utredaren skriver att den unge skall delta i en inledande
verkställighetsplanering, samt att planeringen i sig skall utgöra en omfattande och allsidig kartläggning av den unges förhållanden.
Brottsofferjouren Sverige anser att det är viktigt att en sådan verkställighetsplanering skall vara proportionerlig i förhållande till ändamålet med utövningen ifråga.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
I arbetet med detta remissvar har Olle Cox, verksamhetsutvecklare barn och unga, på Brottsofferjouren Sverige varit specialföredragande. Mattias Ring och Viveka Bonde i Brottsofferjourens Sveriges förbundsstyrelse har också deltagit i arbetet.
Brottsofferjouren Sverige är inte remissinstans till denna rapport, men då detta berör frågor som vi har drivit i flera år ser vi det som angeläget att bidra med vårt yttrande.
Utredningen föreslår att obligatoriska informationssamtal ska föregå domstolsprocessen. Det kan säkert fungera och vara bra, men inte i de tvister om vårdnad, boende och umgänge där det handlar om våld i nära relation. Här borde lösningen istället vara att det införs obligatoriska ansvarssamtal för våldsutövaren.
Utredningen förespråkar medling. Det kan naturligtvis vara en framkomlig väg i tvister där våld inte förekommit men enligt vår uppfattning är det uteslutet i de tvister om vårdnad, boende och umgänge där det förekommer våld.
I enlighet med barnkonventionens regler om barns rätt att komma till tals (artikel 12) infördes år 1996 en bestämmelse om att domstolen vid bedömningen av barnets bästa ska ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (numera 6 kap. 2 a § sista stycket FB).
Mot bakgrund av de långvariga bristerna i barns möjligheter att komma till tals och få sina åsikter beaktade, är Brottsofferjouren Sverige kritisk till att utredningen inte föreslår ytterligare åtgärder som innebär att dessa brister åtgärdas.
Barnkonventionen ska bli svensk lag och barnrättighetsutredningen som har utrett hur detta ska ske, konstaterar att det finns stora brister i barns möjlighet till delaktighet på en rad områden. Den slutsatsen drar även Brottsofferjouren Sverige utifrån den undersökning som barnrättighetsutredning gjort om hur ofta barnets inställning redovisas i utredningar hos socialnämnden och av tingsrätter. Undersökningen visar exempelvis att i den yngsta gruppen av barn, 0–5 år, redovisade tingsrätten inte i något fall vilken inställning barnet hade.
För att Sverige ska leva upp till de rättigheter som barn ges i barnkonventionen krävs att barn i tvister om vårdnad, boende och umgänge får reella möjligheter att komma till tals. Det är en rättighet även för yngre barn. För detta krävs system som skyddar barnet i sitt deltagande snarare än som skyddar barnet från att delta. Eftersom de lagstiftningsåtgärder som genomförts i syfte att stärka barns möjligheter att komma till tals och få sina åsikter beaktade, inte fått tillräckligt genomslag i praktiken krävs ett annat förhållningssätt och framförallt förändrade attityder. För att uppnå en förändring som innebär att alla barn ges möjlighet att komma till tals och bli lyssnade till krävs enligt vår uppfattning en företrädare som enbart har i uppdrag att bistå barnet och fungera som en garant för att barnet ska kunna utöva sin rätt. Det krävs en företrädare för barnet som har möjlighet att föra fram barnets åsikter i samtliga delar av processen. Brottsofferjouren Sverige är därför kritiska till att utredningen inte på allvar har försökt stärka barnets rättigheter genom att föreslå någon form av företrädarskap för barnet i dessa mål. Att fokusera på information till föräldrarna är naturligtvis positivt men leder inte automatiskt till att barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade stärks. Idag finns strukturer som hindrar att barn ges möjlighet att komma till tals. Att barn inte har en företrädare som enbart har till uppgift att bistå barnet i sitt deltagande utgör ett stort hinder. Barnet blir utlämnat till familjerättens och domstolens bedömningar av när det anses lämpligt att inhämta barnets åsikter samt de tolkningar som professionella gör av barnets åsikter.
Utredningen Barnets rätt från år 1979 konstaterar att barnets möjlighet att påverka sin situation i vårdnads- och umgängesmål är liten. Därför föreslogs att barnet skulle ges talerätt. Av direktiven till den här utredningen framgår att utredningen skulle titta på olika lösningar för att stärka barnets rätt att komma till tals. Vi kan konstatera att den frågan enbart har berörts flyktigt och avfärdats med endast ett kortare resonemang kring för- och nackdelar med en sådan ordning.
Utredningen har konstaterat att möjligheten för barn att själva vara med i domstol fortsatt bör vara begränsad. Även denna bedömning görs utan något djupare resonemang eller analys kring hur de brister som finns i dagens system skulle kunna avhjälpas och därmed möjliggöra för de barn som vill höras inför domstol att kunna göra det på ett tryggt sätt. Brottsofferjouren Sverige anser att det finns behov av ett mer långtgående resonemang och djupare analyser kring hur barn görs mer delaktiga. Det krävs dessutom skarpa förslag som innebär att det blir en förändring och att de brister i barns delaktighet som utredningen och andra har konstaterat faktiskt åtgärdas.
Brottsofferjouren Sverige delar utredningens synpunkter om att det finns utrymme att förbättra riskbedömningarnas kvalitet. Regeringen har i regleringsbrev för budgetår 2017 gett Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF i uppdrag att ta fram ett handläggningsstöd för socialnämndernas arbete med riskbedömningar i ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Det är vi positiva till. Brottsofferjouren Sverige har tidigare framfört kritik när det gäller riskbedömningsinstrumentet FREDA av flera olika orsaker. Ett av de allvarligaste problemen är att FREDA Farlighetsbedömning inte förmår fånga upp förövare med Borderline personlighetsstörning, vilket är mycket allvarligt eftersom forskning visat att det är förövare med denna störning som är överrepresenterade vid mord i nära relation i Sverige. Instrumentet släpper alltså igenom de farligaste förövarna, de som mördar. Brottsofferjouren Sverige anser att det är av absolut största vikt att samtliga riskbedömningsinstrument som används ska vara evidensbaserade samt utgå från en svensk kontext. Inte minst viktigt är detta när det finns barn inblandade. Då måste utgångspunkten alltid vara utifrån barnets bästa och ett barnrättsperspektiv.
Brottsofferjouren Sverige anser att det är olyckligt att utredningen ser våld i nära relation ses som en jämbördig konflikt som kan lösas med samarbetssamtal och medling. Detta försätter barnen i livsfara. Flera undersökningar visar dessutom att det i många tvister om vårdnad, boende och umgänge förekommer uppgifter om våld. Det faktum att det förekommit våld måste innebära att den brottsliga handlingen som en förälder utsatt den andra för går före alla eventuella insatser som bygger på samarbete.
Brottsofferjouren Sverige anser därför att det vid misstanke om våld så måste snabba interimistiska beslut om vårdnad, boende och umgänge vara utgångspunkten.
Många barn tvingas dessutom mot sin vilja till umgänge med den våldsutövande föräldern, som i de övervägande fallen är en pappa, han som är själva anledningen att de tillsammans med mamma måste leva skyddat. I Socialtjänstlagen (5 kap. 11 § SoL) står att socialnämnden särskilt ska beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp, av eller mot närstående, är brottsoffer. Inga andra brottsoffer tvingas av samhället att träffa sina förövare.
Monica Ekström, vice förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare
Brottsofferjouren Sverige ställer sig i allt väsentligt bakom utredningens förslag. Vi vill särskilt betona att vi välkomnar ett ökat stöd och skydd till offer för människohandel.
Sven-Erik Alhem, förbundsordförande
Fredrik Mellqvist, vice generalsekreterare