Aktuella händelser, uppdateringar och viktig information från organisationen. Här publicerar vi nyheter som berör vårt arbete, våra insatser och förändringar som är relevanta för både externa och interna målgrupper.
När 14-åriga Mohamed försvann i Jönköping försökte hans mamma larma polisen – men något förhör hölls aldrig. Poliserna skämtade om hennes språk och avstod från att kalla in tolk.
Tre dagar senare hittades pojken död.
– Det är ett översitteri som är ägnat att förminska den som vänder sig till polisen, det får inte förekomma i rättsstaten.
– Sven-Erik Alhem
Skärtorsdagen 09.00-19.00
Långfredagen 09.00-19.00
Påskafton 09.00-16.00
Påskdagen 09.00-16.00
Annandag påsk 09.00-19.00
Kontakta oss genom att ringa 116 006, chatta med oss här på hemsidan (nere i högra hörnet) eller mejla fraga@boj.se.
Omställningen till ny socialtjänstlag berör barn och innebär bland annat att ställa om till att arbeta mer förebyggande, jämlikt, jämställt, lättillgängligt, kunskapsbaserat och med ett tydligt barnrättsperspektiv. SKR har tagit fram en arbetsmodell hur man kan genomföra barnkonsekvensanalys. Modellen är ett sätt att bedöma hur socialtjänsten i samverkan med hela kommunen, med barn och unga samt med andra relevanta aktörer, kan planera för insatser och förändringar utifrån barnens bästa för att säkerställa deras rättigheter och behov. Även regionen och civilsamhället är viktiga aktörer och samverkanspartners i detta arbete. Syftet med modellen är även att ge kommunen ett processtöd att påbörja eller fortsätta omställningen.
Dessutom innebär den nya lagen ett tydligare fokus på skyldigheten att ge stöd till brottsoffer och anhöriga. Dessa två perspektiv kommer Marie att ta upp under sin föreläsning.
Marie Lundin Karphammar har bland annat arbetat som socialsekreterare, skolkurator, lokal barnombudsman, utbildare, enhetschef samt utvecklingsledare och barnrättsjurist på barn- och utbildningsförvaltningen i Simrishamns kommun. Hon är författare till boken Implementering av barnkonventionen – med hjärta och hjärna och håller föreläsningar inom ämnet.
– Att bli utsatt för ett bedrägeri är ofta förknippat med oerhört stor skuld och skam. Människor beskriver hur självkänslan och självförtroendet sjunker och man känner sig korkad, dum och naiv. Det är inte ovanligt med självmordstankar. Det här är brott som verkligen går på djupet, menar Olle Pallin-Cox.
Se inslaget från den 7 april här, 49 min 23 sek in i programmet.
Brottsofferjouren gav under 2024 stöd till ca 6 000 bedrägeridrabbade.
Brottsofferjouren Sverige (BOJ) har med sina lokala brottsofferjourer runtom i landet verkat för att stärka brottsoffers rättigheter sedan 1988. Förbundsstyrelsen har en viktig roll i att föra verksamheten framåt genom styrning, planering och opinionsbildning. En engagerad styrelse är en förutsättning för en väl fungerande verksamhet och att fler brottsutsatta får tillgång till det stöd Brottsofferjouren erbjuder.
Förbundsstyrelsen verkställer förbundsstämmans beslut och leder förbundets arbete mellan stämmorna och består av ordförande, vice ordförande samt ytterligare fem ordinarie ledamöter och tre ersättare. Läs mer om BOJ:s styrelse här.
Brottsofferjouren Sveriges förbundsstämma är BOJ:s högst beslutande organ. Under förbundsstämman den 26 september 2025 ska bland annat förbundsstyrelsen för kommande två år väljas av representanter från de lokala brottsofferjourerna.
Under årets förbundsstämma kommer en ny förbundsordförande att väljas, då nuvarande inte ställer upp för omval. Vet du någon som skulle passa för uppdraget? Kontakta valberedningen@boj.se.
För att kunna nomineras formellt till förbundsstyrelsen måste du vara (eller snarast bli) medlem i en lokal brottsofferjour. Är du i nuläget inte medlem men önskar bli så kan du kontakta din lokala brottsofferjour.
Inför förbundsstämman kommer du, ifall du blir nominerad, också att behöva visa upp ett utdrag ur belastningsregistret samt inlämna kreditupplysning till valberedningen senast sex veckor före förbundsstämman.
Vi önskar ha en styrelse som ger förutsättningar för att Brottsofferjourens verksamhet utvecklas såväl lokalt som nationellt. Styrelsen ska tillsammans ha kompetens och förmåga att strategiskt driva och utveckla verksamheten. Styrelsen bör ha goda nätverk och kunna driva opinion samt ha juridisk och social kompetens.
Jourerna är välkomna med fler nomineringar och vi utgår ifrån att den nominerade är tillfrågad på förhand. Ju tidigare era nomineringar kommer valberedningen till del, desto bättre – då hinner vi utreda och inhämta all information i god tid före formella deadlines inför stämman. Vi understryker att nomineringstiden går ut den 26 juli 2025.
Nomineringarna ska skickas till valberedningen@boj.se.
Känner du någon som är intresserad av att föra Brottsofferjourens arbete framåt genom att engagera sig i förbundsstyrelsen eller har du allmänna frågor är du välkommen att kontakta valberedningen på valberedningen@boj.se.
– Vi vet att det är alldeles för många därute som känner någon eller som själv blivit drabbad av olika metoder av telefonbedrägerier. Det är en fruktansvärd upplevelse som ingen ska behöva vara med om. Därför vill vi ge alla en röst i kampen mot de kriminella. Med svenska folkets röster och historia i vårt säkerhetsskydd tar vi också ett viktigt steg i att bryta stigmat kring att bli utsatt och våga dela med oss – tillsammans stärker vi vår motståndskraft mot dessa brott, säger Amanda Landqvist, ansvarig för Telias bedrägeribekämpning.
Förutom att inkludera svenska folket som en del av det nya skyddet, skänker Telia pengarna som tas från de kriminella till Brottsofferjouren, för att ge tillbaka till de som drabbats.
Brottsofferjouren har tusentals stödkontakter med bedrägeriutsatta varje år. Vi kan erbjuda dem medmänskligt stöd och hjälp med det praktiska. Ökad finansiering gör att vi kan hjälpa ännu fler utsatta, det är vi mycket tacksamma för.
– Fredrik Mellqvist, generalsekreterare Brottsofferjouren Sverige
*Wangiri-samtal är en vanlig bedrägerimetod där kriminella ringer upp från utlandet och lägger på, för att mottagaren ska ringa tillbaka och betala höga avgifter för samtalet.
Läs hela pressmeddelandet från Telia här
Inför en välfylld Avicii Arena mottog Dimitris Constantinou i december 2023 Tim Bergling Foundations årliga utmärkelse. Priset tillfaller någon som engagerar sig för ungdomar och unga vuxna.
”Med sitt mod, engagemang och sin energi har han skapat Team Storebror som under sina kvällsvandringar och i förebyggande syfte söker upp ungdomar runt om i Stockholm”, sa Tim ”Avicii” Berglings pappa Klas och välkomnade Dimitris upp på scenen. Han gjorde det inför tusentals jublande människor.
– Det var en stor ära att uppmärksammas på det sättet, säger Dimitris ett år senare.
Dagen efter utmärkelsen satt han i TV4:s morgonsoffa och berättade om Team Storebror. Bildtska släktföreningen har utsett honom till Årets förebild, medan Allmänna arvsfonden och Postkodstiftelsen har lovat ekonomisk stöttning. Av Tim Bergling Foundation fick han 100 000 kronor. Pengarna skapar nya möjligheter.
Vi hoppas i framtiden kunna ordna event med jämna mellanrum. Vid sidan om kvällsvandringarna är det jätteviktigt att få samla ungdomarna i grupp. Vi kanske också kan börja arvodera våra kvällsvandrare.
– Dimitris Constantinou
Han växte upp i Skärholmen och hamnade tidigt snett. En andra fängelsedom för narkotikabrott och annat innebar en vändpunkt. Dimitris satt ensam i fängelsecellen och funderade: Vill jag verkligen ha det så här?
– Det tog nästan tio år att hitta mig själv. I dag jobbar jag som socialpedagog på en skola i Hjorthagen. Jag grät av hela mitt hjärta när jag blev antagen till utbildningen. Det var en enorm stolthet, säger Dimitris.
Han minns sin uppväxt, hur han och hans kompisar drev omkring och betedde sig allmänt olämpligt. Polisen skulle senare få anledning att intressera sig för Dimitris. Men där och då var han bara ett småstökigt barn.
– Jag såg aldrig några goda exempel. Det fanns ingen som kom fram och talade oss till rätta. De enda eldsjälarna vi hade runtomkring oss var de kriminella människorna. Under de här åren förberedde jag mig i princip på att kliva in i den kriminella världen.
Han tittar sig omkring och ser små Dimitrisar växa upp i en tydligt tuffare miljö än den han själv fostrades i.
– Av 1 000 barn och ungdomar mellan 12 och 15 år är det kanske 10–20 som har en viss personlighet och attraheras av machotänket i gängmiljön, säger han.
Dimitris jämför med hundar: Alla hundar är inte försynta pudlar och taxar, det finns även hundar med ett aggressivt beteende inom sig som kan bli en fara för omgivningen om de hanteras på ett dåligt sätt. En pitbull eller amstaff som i stället får rätt vägledning har goda förutsättningar att växa upp till världens finaste husdjur. Det är dessa hundars motsvarighet i ungdomsvärlden som Dimitris spanar efter när han kväll efter kväll drar på sig sin gula Team Storebror-väst och vandrar omkring i Stockholms förorter.
Du måste tidigt fånga upp de här 10–20 barnen, lära dem hantera sina personligheter och hjälpa dem att finslipa sina alfa-egenskaper. Team Storebror försöker skapa förtroenden, vara bra förebilder och bygga långsiktiga relationer.
Att snabbt identifiera barn och unga som riskerar att dras in i kriminalitet är den kanske viktigaste framgångsfaktorn i kampen mot gängen, bedömer Dimitris. Det är i det utrymmet Team Storebror verkar.
Ju längre dessa barn får vara ostörda utan att vuxna människor ser och stöttar dem, desto större risk att de utvecklar ett kriminellt beteende, resonerar Dimitris.
– En sista sak, säger han när intervjun är över.
Han undrar om han kan få två exemplar av tidningen där artikeln ska publiceras. Det ena exemplaret tänker han behålla. Det andra ska han låsa in i ett bankfack tillsammans med andra tidningar som har uppmärksammat honom och Team Storebror.
– När min dotter blir äldre ska hon få läsa vad hennes pappa har gjort, säger Dimitris.
Denna artikel är ursprungligen publicerad i Tidningen Brottsoffer, nr 1 2025.
Text: Krister Stenlund Foto: Privat
Det var när Natalie Klockars blev gravid som hon bestämde sig för att sluta med narkotika – sluta knarka och sluta sälja. Hon fortsatte ändå med affärerna under hela graviditeten.
– Jag hade blivit mer beroende av pengar än av narkotika och insåg att 7 000 kronor per månad i mammapenning inte skulle räcka långt. Jag ville få ihop pengar till en bra mammaledighet, säger Natalie.
Sin sista narkotikaaffär gjorde hon när värkarna hade satt i gång. Just i det skedet dök hennes allra bästa stamkund upp för att handla.
– Pappan till barnet satt fast i trafiken, själv stod jag där och knep. Jag frågade kunden om det var okej för honom att stanna kvar en stund, tills någon annan kom. Han meckade en joint och tyckte att han hade fått världens viktigaste uppdrag, minns Natalie.
Episoden ingår i boken ”Prinsessan på höjden”. Bokförlaget hörde av sig sedan Natalie medverkat i boken ”När ingen lyssnar” av Diamant Salihu, den gången under det påhittade namnet Sara. Förlaget ville nu publicera hela hennes berättelse.
Jag tänkte ’En sådan här chans får jag aldrig mer’, säger Natalie som har skrivit boken tillsammans med journalisten och författaren Frida Söderlund.
Hon började sälja narkotika i mindre skala och blev successivt en framgångsrik aktör. Kontaktlistan innehöll många hundra namn. Natalie valde kunder med omsorg.
– 98 procent av dem hade jobb. De kunde handla narkotika på väg till jobbet eller på lunchrasten. Jag vann den målgrupp som alla knarklangare vill ha, stabila människor som handlar regelbundet och vill ha någon som de kan lita på.
Bland stamkunderna fanns framgångsrika kändisar, myndighets-personer, finansmänniskor och andra respekterade medborgare.
Natalie beskriver hur hon flera gånger levererade stora mängder narkotika till ett framgångsrikt finansföretag på Östermalm.
– Om jag hade velat hade jag kunnat förstöra många människors liv. Väldigt många personer har ett tyngre missbruk än vad deras omgivning förstår, säger hon.
Boken beskriver ett liv med stora inkomster och ekonomisk frihet, men också en ständig stress, rädsla, misstänksamhet och stora risker. Natalie blev indragen i en livsfarlig konflikt mellan rivaliserande gäng.
– Du vänjer dig vid oron. Du mår ständigt dåligt, men det blir ett normalläge. Det är först nu jag förstår hur dåligt jag verkligen mådde. Det är en jättefrihetskänsla att inte behöva vara på sin vakt hela tiden.
Ingen tvingade Natalie att sälja narkotika. Hon betonar det egna ansvaret men konstaterar också brister i sin uppväxt som hon inte kan klandras för.
Om jag hade fått lika mycket hjälp som jag fick när jag blev gravid kunde mitt liv ha blivit annorlunda. Socialtjänsten borde ha fångat upp mig på ett annat sätt än de gjorde.
Hennes pappa var en omsusad gängledare. Han åkte ut och in i fängelse och straffades till sist med livstids utvisning från Sverige. I dag är han död.
Natalie berättar i boken om pappans reaktion när han fick veta att dottern sålde knark – han blev överlycklig.
– Det kanske låter konstigt, men för mig är det ett stort och viktigt ögonblick att minnas. Det var första gången som pappa var stolt över mig. Även om det var fel sak att vara stolt över så var han ändå stolt.
Det är fyra år sedan Natalie sa adjö till knarket. Hon bor i en lägenhet i Stockholm tillsammans med sin dotter och jobbar heltid som reklamationshandläggare. Vägen dit har inte varit spikrak.
– Man har varit den där driftiga tjejen, folk har behövt dig, de har kanske haft respekt för dig. Att först vara som en vd för ett mindre företag och sedan torka golv på en restaurang… Man vet inte riktigt vem man är.
Vad i ditt gamla liv saknar du mest?
– Pengarna. Jag tampas varje dag med det. Jag är fortfarande beroende av pengar men kan inte mata beroendet på samma sätt som förut. Om jag inte hade haft ett barn att ta hand om skulle jag nog ha jobbat ihjäl mig för att få pengar.
Hon vill med boken inspirera till förändring. Natalie uppmanar myndigheter att samarbeta och våga tro det värsta när barn berättar. Budskapet till föräldrar är att ta kontroll över sina barns telefoner och agera om de hittar oroväckande saker.
– Det kanske känns som ett misslyckande att behöva kontakta socialtjänsten, men det är ett större misslyckande att inte våga be om hjälp.
Natalie hoppas att människor ska se hennes historia som ett varnande exempel.
Om du inte vill jobba med att plocka skräp i en färgglad overall som avslöjar att du har en specialanställning, då ska du inte bli kriminell. Det är där du förr eller senare hamnar, tillbaka på ruta ett. Alla åren som du säljer droger är de åren du raderar från ditt liv, det är så många år du kommer att ligga back. Jag kanske inte kan få hela Rinkeby att sluta vara kriminell, men någon kanske läser boken och tänker ”Det är fan inte värt att leva det här livet”.
Detta reportage publicerades ursprungligen i Tidningen Brottsoffer, nr 1 2025.
Text: Krister Stenlund Foto: Nadja Hallström/Bokförlaget Polaris.
Jag kommer ofta tillbaka i tankarna till min tid som fritidsledare, framför allt när jag hör hur diskussionerna går i samhället. Vi hör ofta att fritidsgårdar och andra mötesplatser för unga utgör en grogrund för kriminalitet och saknar brottsförebyggande funktion. Fritidsgårdarnas existens har blivit ett slagträ i debatten, och gäller tyvärr även de få verksamheter som finns i våra socioekonomiskt utsatta områden.
Jag har över tio års erfarenhet som fritidsledare, utöver nio somrar som kolloledare på Barnens Ö. Jag vågar inte ens tänka på hur många ungdomar jag har mött genom åren. Ofta får jag frågan hur många av dessa som varit kriminella eller kopplade till gäng. Med tanke på att jag främst har arbetat i socioekonomiskt utsatta områden borde antalet vara stort, enligt vissa.
Men sanningen är annorlunda. Jag vet att fem av mina tidigare ungdomar inte längre är i livet, eftersom de senare valde gängen. Det gör ont att tänka på, men jag vet också att det inte var under min tid som fritidsledare detta skedde. Jag hade ingen kontakt med dem efter att jag slutade på fritidsgården, även om jag har många fina minnen av dem. Jag frågar mig ofta: Varför gick det snett för just dem? Vad var det som gjorde gängkulturen så lockande? Eller saknade de något i livet som gjorde gängen till ett mer attraktivt val?
Vi vet att alla har ett behov av att bli sedda och hörda, särskilt i en viss ålder. Hjalmar Söderberg uttryckte det i Doktor Glas:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
Många av dem som dras in i gängen kommer från dysfunktionella hem, med begränsade ekonomiska resurser eller frånvarande föräldrar. Flera av mina tidigare ”gårdsbarn” beskrev fritidsgården som sitt andra hem – en plats där det fanns något att göra och vuxna som såg och bekräftade dem. Samma funktion fyller olika föreningar och verksamheter. Den stora frågan är inte vad vi ska göra med de unga som redan är i gängen, utan hur vi kan stoppa nyrekryteringen.
Tyvärr ser vi en oroande utveckling. Kommunala insatser i vissa områden, såsom fritidsgårdar, minskar eller försvinner helt. Civilsamhället och andra viktiga aktörer har också dragit sig tillbaka. Varje gång de goda krafterna backar skapas ett tomrum, och detta utnyttjas av andra krafter. Kampen mot gängen kan bara vinnas om gängkriminaliteten aldrig blir ett alternativ för våra barn och unga.
Det var inte på fritidsgården som mina tidigare ungdomar drogs in i gängen. Lika lite sker sådan rekrytering inom idrottsföreningar eller andra verksamheter som erbjuder en meningsfull fritid. Rekryteringen sker när alternativen försvinner, när vuxna slutar se och bekräfta ungdomarna – när de är som mest utsatta. Samhället måste skapa fler positiva insatser på plats och göra det svårare för unga att undgå att bli sedda, beundrade och älskade. Gängen ska aldrig ges en chans, medan våra unga ska få så många positiva möjligheter som det bara går.
Denna text är ursprungligen publicerad i Tidningen Brottsoffer, nr 1 2025.
Text: Markus Haile Foto: Brottsofferjouren Sverige.