Trots att Sverige har åtagit sig att skydda personer med funktionsnedsättning mot våld och diskriminering visar FN:s granskning på allvarliga brister. I en granskning från 2024, får Sverige skarp kritik för att inte leva upp till Funktionsrättskonventionen – särskilt när det gäller rätten till skydd, rättvisa och tillgänglighet i rättssystemet.

När FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) granskade Sverige 2024 var kritiken ovanligt tydlig. Kommittén konstaterade att många människor med funktionsnedsättning hindras från att få sin sak prövad i rättssystemet och inte får det skydd mot våld de har rätt till.

Forskning visar att personer med funktionsnedsättning löper ungefär dubbelt så stor risk att utsättas för våld jämfört med befolkningen i stort. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller sexuellt, och sker ofta i nära relationer eller i beroendeställningar – till exempel till anhöriga, assistenter eller annan personal.

Våld mot personer med funktionsnedsättning är ett stort men ofta osynligt samhällsproblem. För att förändra det krävs att vi lyssnar till de drabbades erfarenheter, synligör problemen och säkerställer att stödet finns där när det verkligen behövs.

När förövaren är någon som personen är beroende av för stöd i vardagen blir situationen särskilt svår. Få vågar anmäla eller söka hjälp, av rädsla för att förlora det stöd de behöver för att kunna leva sitt liv.
Dessutom är rättssystemet fortfarande långt ifrån tillgängligt för alla.

Det finns en tydlig strukturell ojämlikhet i rättssystemet. Det handlar inte enbart om fysiska hinder, utan om attityder, bemötande och kunskap.

Många möter hinder redan vid första kontakten med polisen; brist på tillgänglig information, svårt språk, otillräckliga hjälpmedel eller lokaler som inte fungerar. FN konstaterade att Sverige inte lyckats säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta fullt ut i rättsprocessen.

Funktionsrättskonventionen, som Sverige ratificerade 2008, slår fast att personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter som alla andra. De ska skyddas mot våld, ha tillgång till rättssystemet och kunna få sin sak prövad. Men FN:s granskning 2024 visar att det fortfarande finns en klyfta mellan teori och praktik. Många vittnar om att deras berättelser inte tas på allvar, att de misstros i kontakt med myndigheter, eller att processerna blir så komplicerade att de till slut ger upp.
– Det finns en tydlig strukturell ojämlikhet i rättssystemet. Det handlar inte enbart om fysiska hinder, utan om attityder, bemötande och kunskap, säger generalsekreterare Ylva Sperling.

Kritiken från FN är en påminnelse om att rättssäkerhet också handlar om tillgänglighet. Ett system som bara fungerar för vissa grupper uppfyller inte de mänskliga rättigheterna. För att förändra detta krävs både kunskap och handling. Myndigheter, rättsväsende och civilsamhälle behöver arbeta tillsammans för att identifiera hinder, förändra rutiner och lyfta rösterna från dem som själva drabbas.

– Våld mot personer med funktionsnedsättning är ett stort men ofta osynligt samhällsproblem. För att förändra det krävs att vi lyssnar till de drabbades erfarenheter, synligör problemen och säkerställer att stödet finns där när det verkligen behövs, säger Ylva Sperling avslutningsvis.