Alhem: Demokratin kan aldrig tas för självklar

Detta är Sven-Erik Alhems avslutande krönika i Tidningen Brottsoffer, nummer 2 2025.

Lång tid har förflutit sedan maj 2009. Särskilt om det gäller – som för mig – en förtroendetid som förbundsordförande för Brottsofferjouren Sverige. Jag är jättetacksam för allt positivt det inneburit för mig personligen att tillsammans med så många verksamma inom hela vår organisation kunna bidra till att förbättra situationen för alla dem vi är till för. Tänker i sammanhanget på många BOJ-eldsjälar; ingen nämnd och ingen glömd. Ett särskilt tack till just dig som läser denna min avslutande krönika och som kanske har läst många fler genom alla år. Men nu är det inom kort dags för mig att avsluta denna fas i mitt liv och säga ett stort tack samt hej då till envar av er.

Det är nämligen hög tid för någon annan att ta över förbundsordföranderollen, tycker jag. Det är också för mig personligen viktigt att sikta in mig på att helhjärtat ägna mig åt något annat än förbundsordföranderollen. Att fortsätta skriva och föreläsa. Att aktivt delta i samhällsdebatten inte minst gällande brottsoffer, anhöriga och vittnen. Allt detta ligger mig varmt om hjärtat. Även efter september i höst.

Men viktigast av allt med denna krönika är att fokusera på demokratifrågan. Demokratin naggas i kanten på många håll i världen. Demokratin är aldrig självklar. Det finns alltför många maktfullkomliga män i vår värld både i öst och i väst. Ibland fungerar de som styrande i en diktatur. Men maktfullkomligheten – har vi erfarit – kan finnas också utanför diktaturens gränser.

Till frågan om en äkta demokrati hör i högsta grad en fri press med yttrandefrihet för envar. Var och en av oss har all anledning att se upp för förhållandena i Turkiet. Vad blir slutresultatet för Joakim Medins journalistiska uppdrag där? I skrivande stund är han helt plötsligt efter 51 dagars tufft frihetsberövande i turkiskt häkte släppt och har tillåtits återvända till Sverige. Medin har medan han hållits frihetsberövad i en första rättegång dömts till elva månaders fängelse villkorligt för att ha förolämpat president Erdogan. Och detta har skett under en politiskt turbulent tid i Turkiet där Medin som journalist varit utsänd för att bevaka förhållandena men gripits direkt vid ankomsten till Turkiet.

Vidare prövning återstår, eftersom Medin står under ytterligare åtal för allvarlig brottslighet. Prövningen i domstol kommer uppenbarligen att äga rum i Medins personliga utevaro. Positivt är att inte bara svensk media utan med all sannolikhet världsmedia kommer att intensivbevaka rättegången så långt det går med de begränsade möjligheter som föreligger i Turkiet.

En fortsatt uppföljning och kritisk granskning av allt som sker i Turkiet känns synnerligen angelägen. Joakim Medin och alla andra journalister behöver vår fokusering. Det gäller i högsta grad i Turkiet men också i många andra länder. Inte minst med den negativa demokratiutveckling vi under senare tid erfarit. Det är en tuff uppgift att verka som journalist bland diktatorer och/eller i andra länder som leds av maktfullkomliga män. Människor som hamnar i underläge behöver starka motkrafter. Yttrandefriheten och pressfriheten är av fundamental betydelse. Det gäller länder i öst och i väst samt i alla länder däremellan. Därom är Joakim Medin och jag eniga. Förhoppningsvis väldigt många fler fastän alla inte kan/vågar öppet uttala vad de anser. Ty då riskerar frispråkiga att fängslas. Eller än värre – att försvinna.

Även om detta är min allra sista krönika i vår tidning Brottsoffer lovar jag att min samhällskritiska röst inte tystnar. Oavsett om det gäller att värna brottsutsatta, anhöriga, vittnen eller att bekämpa maktfullkomlighet så långt jag förmår.

Önskar er alla hjärtligt lycka till framöver! Förhoppningsvis ses vi – åtminstone digitalt – vid vår stämma i september.

Sven-Erik Alhem
Förbundsordförande fram till den 26 september 2025